Det var en trevlig men kort spelning med Hello Saferide på Debasers uteservering igår. Vi stod och huttrade – alldeles för tunnklädda – vid någon infravärme. När T dök upp bestämde vi två oss för att gå till ett ställe inomhus och hamnade på Ljunggrens och tog en öl och pratade bort några timmar. Det var mycket catch up och skvaller. Drog hem i vettig tid.

Idag går jag igenom gamla kassetter och hittade en akustisk demo(?)version av Elastica – Blue. Hittade också mycket annat konstigt men bra från början av 1990-talet. Gosh, jag börjar bli gammal som sitter och drömmer mig tillbaka till den ”gamla goda tiden” då Damon Albarn inte hade guldkedja och medelålderssolglasögon, trummisen i Lush inte hade hängt sig än och Pete Doherty bara var tolv år gammal och missbrukade enbart isglass. Vilka glada dagar!

Jag minns mitt 1990-tal när min största kvinnliga förebild var Justine Frishman från Elastica. Jag hade samma frisyr och hårfärg (hahaha och klädstil),

Min lillasyster var galen i Sarah Cracknell från Saint Etienne och gick aldrig ut utan sin tiara och små klänningar.

Those were the days….