Idag har jag hängt på söder med syrran. Hon skulle klippa sig och jag ville kolla lite butiker. Det var varmt men trevligt. När vi kom hem låg vi och solade ett tag och beklagade oss över våra missbildade ben. Vi misstänker att vi båda har fått någon typ av elefantsjuka. Syrran sprang säkert en hel meter i ren panik för att förbränna någon kalori. Jag sprang faktiskt på riktigt i morse – snabbt i 45 minuter. Not bad.

Kom på att jag inte har några planer för i kväll och kände att det skulle vara ett bra tillfälle för en dejt. Kollade mobilens telefonbok och ändrade mig snabbt. Hur kan man ha så många nummer men absolut ingen att dejta? Jag måste ut och uppdatera. Eller orkar faktiskt inte. Kommer ändå inte hitta någon jag gillar.

Jag har alltid tyckt att intelligens är den mest tilldragande egenskapen hos en kille. Har funderat vidare på det och kommit fram till att det inte riktigt är så enkelt. Intelligent är absolut inte automatiskt lika med attraktiv. Med min nördfobi så blir det en större grupp som direkt utesluts (alla KTH:are, alla scoutliknande typer, äh, ni fattar grejen). Det krävs alltså mer än bara intelligens. Han måste vara begåvad med en självklar intelligens som också inkluderar något mer eller mindre kreativt (sifferintelligens och tekniska kunskaper göre sig icke besvär). Han måste ha den typen av humor som endast begåvade människor lyckas med. Han måste också kunna uttrycka sig både verbalt och skriftligt på en hög nivå, ha någon typ av musikalisk talang (absolut inte detsamma som att ha ett källarband!!) och gärna någon form av konstnärligt/arkitekturintresse (men han får absolut inte vara ”konstnär” – orkar inte ens börja klaga på den typen av killar). Utöver detta måste han ha en djup självinsikt och en hel del kunskaper kring psykologi, kommunikation och jämställdehetsdebatten. Han får absolut inte vara för smal (jag avskyr riktigt taniga killar) men inte heller en tjockis. Han bör ha en personlig, avslappnad stil som känns självklar samtidigt som den är genomtänkt. Han får absolut inte ha ryggsäck som ”smart väska” eller tycka om äcklig mat. Han bör verkligen inte vara blyg eller tillbakadragen, då jag har en starkt tendens till att hålla oändliga paniska monologer med sådana människor vilket bara resulterar i ren och skär ångest. Han får heller inte konkurrera om platsen som medelpunkt  – gärna komplettera dock. Äh, jag orkar inte mer – jag kommer ju aldrig att hitta honom.

Glömde skriva att han självklart måste vara snygg också. Om någon känner sig träffad av denna beskrivning kan jag meddela att du antagligen är en självupptagen narcissist/störd psykopat som tror att du kan leva upp till dessa krav. Om du mot förmodan inte är det får du gärna skicka ett mejl.