För någon vecka sedan var jag ute på ett ställe och sprang såklart in i några spanska affärsmän som man fick byta några ord med. Efter ett tag undrade en spanjor vem jag stod och spanade in. Jag nickade diskret åt den snubbe som var offret för kvällen och spanjoren utbrister: ”men han är ju riktigt ful!” (fast på spanska). ”Hmmm”, tänkte jag, ”han har ju rätt – killen är inte snygg alls”. Det var då min teori såg dagens ljus.

 Efter att ha spenderat så kopiöst mycket tid i Spanien så kan jag på ett rättvisande sätt påstå att de flesta spanjorer är fula eller extremt fula. Endast en liten procent är vad man kallar heta spanjorer. De andra går runt i sin ”spanish haircut” kända exempel på den är prinsen och Zapatero (eller i annat fall en Torres-frisyr), träningsbyxor, t-shirt, gympaskor, juvel i öronen och ibland en midjeväska. Underklädesmässigt är det förvånansvärt populärt med ”killtrosor” – alltså slip. Om man befinner sig i ett land där utbudet är så fattigt, blir det naturliga att ragga på de som är snygga. Men tillbaka till min teori. I Sverige ser nästan alla killar trevliga ut (renskrubbade, ståtliga och fräscha) så man är så bortskämd och till och med uttråkad av dessa vackra kloner så att en ful kille sticker ut och fångar ens intresse. Jag insåg alltså detta när den där spanjoren påtalade mitt offers brist på skönhet. Jag kom fram till att ful är det nya snygg. Kan det verkligen vara så?