Åh nej. Syrran tog upp sommarens enda störningsmoment! Den colombianske Fraggeln som tvångsbesöker vår by i Spanien i tid och otid. Denna fjant är en 1.90 lång, ganska smal (gärna helt vitklädd), 30-åring med perukaktigt lockigt hår som har sitt ursprung i den sydamerikanska djungeln (eller så kanske han är från stan – orkar inte alltid lyssna). Han dök upp på vårt stamställe i byn förra sommaren och meddelade mig att han kände mig och alla mina systrar. Jag hävdade nej. Han sa att han hade fotobevis. Sure, menade jag. Kvällen därpå dyker han upp på samma ställe med ett A4-papper med ett foto föreställandes oss fyra tjejer och denna Fraggel. Vi använde vår bästa CSI-teknik för att komma fram till när fotot var taget. Efter en lång utredning kring vilka kläder vi hade på oss på fotot och hur solbrända vi var, insåg vi att fotot var taget vår sista kväll i byn sommaren innan. Jag fick ge Fraggeln rätt eftersom det inte verkade vara ett manipulerat foto. (Jag borde kanske tillägga att folket i vår by inte är vana vid folk norr om Barcelona så relativt ofta kommer folk fram och frågar om vi kan ställa upp på ett foto med deras vänner/fru/barn/flickvän). Det var i ett sådant sammanhang detta foto var taget. Efter att vi motvilligt medgivit att det faktiskt var vi på fotot så lämnade Fraggeln inte mig ur sikte. Han kom till alla ställen jag gick till, gärna med en liten present med sig, messade dygnet runt, tvingade ut mig för att ta en kaffe med honom, you name it. Mina systrar avskydde honom. Jag vill inte vara lika hård som dem, men jag måste medge att stackarn är otroligt irriterande. Det värsta med honom är inte att han bara pratar om sig själv och blir sur om samtalet får en annan huvudperson än honom. Inte heller hans pinsamma sydamerikanska raggningsmanövers. Det värsta är att han tror att han äger mig, ungefär som om jag är något slags colombianskt boskap. Sitter han med oss en kväll och tar en drink (för det kan du vara 100 % säker på att han gör eftersom man aldrig blir av med honom) och en random kille ler lite mot mig så kan du ge dig på att det dröjer fem sekunder innan Fraggeln är på fötter och ska ”snacka förstånd” med stackars flirtkillen. Gärna hotfullt. Så gör man i sydamerika. Men inte med mig. Men tyvärr spelar det ingen roll hur otrevlig man försöker vara mot honom och hur många gånger man tackar nej till hans sällskap etc – han tror att det är ett slags spel som jag antar sydamerikanska kvinnor ägnar sig åt (jag säger nej men menar ja-kind of thing). Han fattar inte att jag verkligen menar att jag inte vill spendera tid med honom.

I augusti tänker jag inte lämna mina systrars sida eftersom jag inte orkar vara själv med fjanten och värja mig. Detta kommer att leda till att Fraggeln kommer att hänga med mig OCH systrarna, vilket i sin tur kommer att leda till att systrarna skjuter mig alt. skjuter sig själva eller i bästa fall skjuter Fraggeln.