Eller, jag vill nog egentligen bara att den där drömmannen ska vara snäll, utan flickvän och inte drogberoende. Ska det vara så svårt?

Idag har jag hängt på söder med syrran. Hon skulle klippa sig och jag ville kolla lite butiker. Det var varmt men trevligt. När vi kom hem låg vi och solade ett tag och beklagade oss över våra missbildade ben. Vi misstänker att vi båda har fått någon typ av elefantsjuka. Syrran sprang säkert en hel meter i ren panik för att förbränna någon kalori. Jag sprang faktiskt på riktigt i morse – snabbt i 45 minuter. Not bad.

Kom på att jag inte har några planer för i kväll och kände att det skulle vara ett bra tillfälle för en dejt. Kollade mobilens telefonbok och ändrade mig snabbt. Hur kan man ha så många nummer men absolut ingen att dejta? Jag måste ut och uppdatera. Eller orkar faktiskt inte. Kommer ändå inte hitta någon jag gillar.

Jag har alltid tyckt att intelligens är den mest tilldragande egenskapen hos en kille. Har funderat vidare på det och kommit fram till att det inte riktigt är så enkelt. Intelligent är absolut inte automatiskt lika med attraktiv. Med min nördfobi så blir det en större grupp som direkt utesluts (alla KTH:are, alla scoutliknande typer, äh, ni fattar grejen). Det krävs alltså mer än bara intelligens. Han måste vara begåvad med en självklar intelligens som också inkluderar något mer eller mindre kreativt (sifferintelligens och tekniska kunskaper göre sig icke besvär). Han måste ha den typen av humor som endast begåvade människor lyckas med. Han måste också kunna uttrycka sig både verbalt och skriftligt på en hög nivå, ha någon typ av musikalisk talang (absolut inte detsamma som att ha ett källarband!!) och gärna någon form av konstnärligt/arkitekturintresse (men han får absolut inte vara ”konstnär” – orkar inte ens börja klaga på den typen av killar). Utöver detta måste han ha en djup självinsikt och en hel del kunskaper kring psykologi, kommunikation och jämställdehetsdebatten. Han får absolut inte vara för smal (jag avskyr riktigt taniga killar) men inte heller en tjockis. Han bör ha en personlig, avslappnad stil som känns självklar samtidigt som den är genomtänkt. Han får absolut inte ha ryggsäck som ”smart väska” eller tycka om äcklig mat. Han bör verkligen inte vara blyg eller tillbakadragen, då jag har en starkt tendens till att hålla oändliga paniska monologer med sådana människor vilket bara resulterar i ren och skär ångest. Han får heller inte konkurrera om platsen som medelpunkt  – gärna komplettera dock. Äh, jag orkar inte mer – jag kommer ju aldrig att hitta honom.

Glömde skriva att han självklart måste vara snygg också. Om någon känner sig träffad av denna beskrivning kan jag meddela att du antagligen är en självupptagen narcissist/störd psykopat som tror att du kan leva upp till dessa krav. Om du mot förmodan inte är det får du gärna skicka ett mejl.

Tänk om Babyshambles verkligen dyker upp på Hultsfred! Fick den uppenbarelsen idag när jag gick och lyssnade på Fuck forever 19 gånger i sträck i mp3:n. Då blir jag så knäckt för att jag inte är i de småländska skogarna. Men Pete är ju ändå borttappad så det ser ju inte så ljust ut.

Det var en trevlig men kort spelning med Hello Saferide på Debasers uteservering igår. Vi stod och huttrade – alldeles för tunnklädda – vid någon infravärme. När T dök upp bestämde vi två oss för att gå till ett ställe inomhus och hamnade på Ljunggrens och tog en öl och pratade bort några timmar. Det var mycket catch up och skvaller. Drog hem i vettig tid.

Idag går jag igenom gamla kassetter och hittade en akustisk demo(?)version av Elastica – Blue. Hittade också mycket annat konstigt men bra från början av 1990-talet. Gosh, jag börjar bli gammal som sitter och drömmer mig tillbaka till den ”gamla goda tiden” då Damon Albarn inte hade guldkedja och medelålderssolglasögon, trummisen i Lush inte hade hängt sig än och Pete Doherty bara var tolv år gammal och missbrukade enbart isglass. Vilka glada dagar!

Jag minns mitt 1990-tal när min största kvinnliga förebild var Justine Frishman från Elastica. Jag hade samma frisyr och hårfärg (hahaha och klädstil),

Min lillasyster var galen i Sarah Cracknell från Saint Etienne och gick aldrig ut utan sin tiara och små klänningar.

Those were the days….

Min kropp värker. Sprang i nästan en timme. Det var uppenbarligen en timme för länge. Det kändes bra när jag på lätta steg ökade och ökade takten men nu kan jag inte röra mig alls.

I kväll blir det Hello Saferides releasespelning på Debaser som gäller. Ska dit med Lilla My och möta upp T lite senare. Det ska bli kul. Om jag nu lyckas röra min värkande kropp till Slussen.

Jag tycker att det är mycket snack om dejting idag. Jag kom på ett riktigt dåligt dejt-scenario. Tänk om man hade träffat en kille i, låt oss säga förra helgen, och han ville dejta ikväll. Just nu är klockan 20.41 och det är strålande kvällssol och 27 grader. Tänk om han hade föreslagit att vi skulle gå och se en random film på bio. Det är ett exempel på en riktigt dåligt dejt. Bio är ganska värdelöst i vilket fall som helst eftersom man inte kan kommunicera (det kan visserligen ibland vara bra om man inte har något att säga till en snygg men tråkig snubbe). Men att gå på bio en kväll som denna är bara ångest. En bra dejt är när det inte känns som om killen har överansträngt sig. Då blir det bara stelt. Låt alltid första dejten vara opretentiös. Ta en öl eller ett glas vin på en trevlig, mindre bar som man inte besöker frekvent men dock vet att den är ok – alltså välj inte alkispub med spelmaskiner, dart och heltäckningsmatta – tänk snarare i termer av avslappnad bar där inte alla man känner brukar hänga (man vill inte gärna springa in i en massa folk på första dejten). Bjud inte på middag första dejten och bjud aldrig, jag säger aldrig hem någon på middag på första dejten. Det är bara ångestframkallande att komma hem till någon man inte känner med en ful krukväxt som gå-bort-present och tvingas ta av sig skorna i hallen och tassa omkring på löjliga nylonsockor som en mimartist, medan killen i fråga häller upp ett glas vin och sätter på en äcklig soulskiva och tar fram drinkunderlägg ”för att inte förstöra träet på soffbordet”. Dessutom kan han ha lagat något som inte är ätbart. Alltså nej, inte hemma-middags-dejt på första dejten. Ett annat big no-no är att bjuda på en överflott middag ute på  F12 eller liknande ställe med 19-rättersmenyer i 10 000-kronorsklassen. Det är bara för mycket. Det allra bästa är om det känns avslappnat och någorlunda spontant. Disco-bowling må också uppskattas i vissa grupper – men det är också något jag starkt avråder från (kan vara en bra tredje dejt).

Lillasyster hade några andra teorier om dejting som kan läsas av den intresserade.

Jag tror att jag är ordentligt bränd. Det luriga är ju att rödfärgen oftast inte kommer fram förrän framåt kvällen. Då är det ju ändå försent. Tror jag ska investera i en glass på macken och sen gå och bada. Vilket underbart liv.

Jag kan inte fatta att det är sommar! Vi har upprepat ”det känns precis som utomlands” kanske femtusen gånger idag. Det är ett av mina favorituttryck. Det finns så många sådana människor i detta land som anser att alla länder utanför Sverige är ”utomlands” (märk väl att denna mening ska uttalas på riktigt bonnig skånska) och precis samma sak. Har inte energi att spy mer galla över denna kategori av människor just nu. Men idag kändes Stockholm som utomlands. Det är inte ofta svetten lackar en förmiddag i stan (jo, om man har klimakteriesvettningar i julhandeln eller dyl.). Spenderade resten av dagen i solen, först på min ukrainska bakgård ätandes meze och sedan med Syster och H på klipporna vid Brunnsviken. Jag var till och med i och badade. Sedan, när vi skulle in till stan framåt kvällen sprang jag in i Jonas och hans ägare och fick erbjudande om att köpa honom för 100 spänn (obs, jag menar hitte-katten Jonas nu – inte den snygga drömmannen på Trädgården i lördags). Var sjukt sugen på att slå till men kom på sen att jag var på väg till Debaser och det kändes jobbigt att ta med Jonas dit. Syster, H och jag satt några timmar på Debasers uteservering och det var kul. Det var så länge sedan jag verkligen umgicks med H och hon är världens bästa människa så det var mysigt.

Måste fixa biljetter till Hultsfred. Min plan är att vinna någonstans. Vet bara inte var ännu. Har liksom ingen lust att betala, men vill gärna se Pete och resten..

Oj, lång helg. Trädgården igår var kul. Började dock kvällen med en San Miguel till den värdelösa skitmatchen. Orkar inte ens en gång ondgöra (kul ord va?) mig mer över den. Drog sedan till Trädgården och kollade band. Mkt kul. Vi fick även äran att möta den bittra bloggaren och hans vänner i verkliga livet så att säga. Resten av kvällen gick åt att störa mig på det yngre indie-gardet som bara gillar Håkan Hellström. Dj-snubben levererade dock några gamla dängor så som Babies – Pulp etc. Träffade en fantastiskt snygg snubbe som var perfekt på alla sätt. Lyckades dock skrämma iväg honom genom att flippa över att han hette Jonas eftersom det är mitt favoritnamn som jag använder ständigt och jämt för att döpa mina hitte-katter och min potentiella pojkvän till. Han verkade självklart tycka att jag var efterbliven som enbart kunde prata om vad han hette och hur fina katterna var som heter samma sak. Drömmannen Jonas ursäktade sig sen och drog. Typiskt.

Är ganska trött nu. Har ätit lunch med min kusin och min syrra i nio timmar. Vi hade en del att prata om.

Sova nu.

Ikväll är det matchen som gäller! Lillasyster och jag har investerat i en (1) öl var som ska intagas under matchen (det låga antalet öl beror på att vi var tvungna att ha någon öl eftersom man tydligen ska dricka det till fotboll – ungefär som kött och rödvin passar bra ihop – men rosévinet får slinka ner i pausen (?), rasten (?), halvtid (?).

Vi är söndersolade. Min hud ser ut som en pensionärskvinna på Mallorca-semester. Lillasyster kommer att matcha sin röd och vitrandiga klänning (alltså med hudfärgen). Vi är så smarta.

Efter matchen drar vi direkt till Trädgården och kollar band och har kul. Nu känns det äntligen som sommar!