Sa far man inse sanningen som alltid kommer i fatt en. Jag blir alltid spansk efter X antal dagar spenderade i detta land. Det smyger sig pa en. Oftare gar det snabbare an det har gjort den har sommaren men det beror nog till stor del pa att jag spenderat hela aret i Sverige och inget alls i Spanien. Jag trodde ett tag att jag verkligen var totalt spansk-immun. But no.

Spanskan rinner pa, kommer pa mig sjalv gnola pa El canto de loco eller La Oreja de Van Gogh istallet for nagon svensk motsvarighet, tycker att kl 04 ar mycket tidigt att avsluta kvallen, dansar spanska danser pa lopande band utan skam i kroppen, reagerar inte alls pa tva gubbar pa en moppe och en korg full med meloner och pratar hogt och gestikulerar mer an vanligt.

Jag ar spansk. Igen. Nu kommer det bli jobbigt att komma tillbaka till Sverige.Como siempre.