Jag var ute och sprang precis – nåja – joggade i alla fall och möttes av en störtskur. Alltid lika kul att dränkas under sin joggingtur.

Jag sprang längs den karga Hammarbykanalen. Det är skönt att springa där – det är bara kullersten och industristämning. Det passar mitt humör. Dessutom går det att andas när man är vid vattnet. Jag har en tendens till (eller snarare lider av) klaustrofobi och därför kan jag också lätt känna mig kvävd i städer utan hav.

Jag sprang förbi ett nybyggt hus vid Danvikstullsbron och där verkade finnas i alla fall en nio-tio lediga lägenheter. Jag kanske kan få en av dem?