Vi var precis och veckohandlade på Vivo (eller Vi som det tydligen heter nuförtiden). N gjorde då något extremt vuxet och tog samtidigt sin relation med mig till en ny, högre nivå. Han bekräftade verkligen sina känslor för mig. Och nej, han friade inte i Vivos mejeriavdelning, men nästintill, han skaffade Vivo-kort till oss båda som är knutna till samma konto. Jag chockades självklart svårt men har hämtat mig och känner mig numera nöjd med mitt silverglimmande kort.

På vägen hem lyckades jag göra hål i plastpåsen med god hjälp av den 750 g tunga färdigskivade osten. N gav den groteskt stora ostförpackningen till mig men jag ville inte gå runt bland folk med ost som en kuvertväska så jag lade den i handväskan. Då såg det ut som jag hade snattat osten.