Jag kan vara historiens äckligaste människa. Eller i alla fall nutidens äckel.

Jag tillbringade större delen av gårdagen med att försöka få ut innehållet ur min rasslande bihåla. Jag skakade på huvudet, sprayade in diverse nässpray, hoppade på samma sätt man gör när man vill få ut vatten ur örat och snöt utan framgång.

Framåt middagstid kände jag att något var på gång, varpå jag tog till näsduken. Ut kom äntligen det jag väntat på – ett kilo snor blandat med icke-identifierbara ting (kanske hjärnsubstans). Det var det äckligaste jag någonsin skådat,  men ack vilken befrielse! Helt plötsligt kunde jag andas och vägde åtminstone ett eller två kilo mindre.

Jag ropar till N att som står i köket och lagar mat att jag äntligen nått framgång på bihålefronten. Han kommer in i vardagsrummet och gratulerar. Jag sa att innehållet i näsduken var vidrigt och frågade om han ville se. Han sa ett tveksamt ja och fick således näsduken med innehåll öppnad rätt framför ögonen. Detta ledde till att han sprang iväg, in i köket och lyckades slå av halva sitt smalben i elementet och av oförklarliga anledningar få en bula i pannan.

Resten av kvällen satt han ovanligt långt i från mig i soffan.