Nu är det bestämt. Renoveringen sätter igång på måndag. Då ska det arbetas för fullt och både köket som ska flyttas samt ombyggnaden av badrummet kommer att ske samtidigt. Detta innebär att vi måste flytta hem till mig under åtminstone en vecka eftersom det inte kommer att vara möjligt att vistas här under tiden (om man nu inte tycker att det är lugnt att sitta i byggdamm och äta hamburgare och kissa i en petflaska). Att flytta hem till mig känns som att få en full hink med iskall ångest över huvudet. Jag har inte spenderat mer än några timmar där sedan i juli. Det där rummet med tillhörande korridor representerar så mycket mer än vad jag tänker delge på denna blogg, men kontentan är att det känns mer än jobbigt att tvingas vara där nu.

Det gäller visserligen bara en vecka så jag ska väl egentligen bara ta mig i kragen men det är inte så lätt alla gånger. Jag ska försöka tänka två eller tre veckor fram i tiden istället då jag kommer att kunna laga mat i ett splitternytt kök med underbar röd italiensk mosaik, skära grönsaker på en lyxig svart granitskiva, diska i den rostfria aluminiumdiskmaskinen som ska matchas med spisen och nya micron, kissa på en designertoalett, bada i ett extremt coolt designerbadkar, gå på varmt lyxigt kakelgolv och helt plötsligt befinna mig i en två istället för en etta.

Jag ska uppenbarligen hålla god min för det känns som om resultatet kommer att väga upp för veckan av ångest.