Onsdag kväll…

Det brukade vara min bästa kväll i veckan att gå ut på. Onsdag och lördag gick jag ut och på fredagkvällar brukade jag och min kära syster hänga och smutta rödvin till något som säkerligen innehöll ost eller vitlök eller både och.

Under hösten har det blivit dåligt med onsdagsfester förutom några Riche-besök, gratismingel och Tranan. Vad har hänt? Det logiska svaret skulle vara att jag har skaffat mig, som det så fint heter, en pojkvän. Dock är inte han på något sätt en person som skulle missunna mig dessa onsdagkvällar på galej. Snarare tvärtom. Nu har dessutom syrran börjat ett ”riktigt” jobb så hon måste vara utsövd på torsdagsmorgnarna. Och jag, jag tycker inte att det är lika kul att vara ute varje onsdag och lördag längre. Det är ju alltid samma sak.

Fenomenet att jag inte är lika flitig gäst i Stockholms krogvimmel brukar gå i cykler. Under en period är jag ute ständigt och jämt och kan inte föreställa mig något roligare. Sedan följs det av en period av viss tristess att inget nytt händer då jag är hemma mer. Efter det blir jag utråkad på att vara hemma så jag börjar gå ut en massa igen.

Denna höst och vinter går jag bara ut om det verkligen känns kul. Det brukar i och för sig hända i princip en gång i veckan ändå. Det krävs rätt personer, rätt humör och rätt ställe för att jag ska kavla upp ärmarna, ta på mig ankelbootsen med klackar och använda mycket svart kajal nuförtiden. Men då är det oftast värt det.