När man är nere och livet känns tungt är det bra att ha en Niklas hemma. Istället för att sitta och fundera över sorgliga saker så som fattigdom i världen, mästerjournalisten Ed Bradleys död, avsaknaden av balsam, min nyförvärvade bilring runt magen och alla som fick sätta livet till i slaget vid Poltava lyckas den jäkeln muntra upp mig. Jag placerades på en stol i köket med en kardemummamuffin från Muffinsfabriken medan han packade ner allt i köket i flyttkartonger. Under hela detta projekt talade han och uppförde sig som Borat och han låter skrämmande lik originalet kan jag tillägga. Jag ändrade humör lika snabbt som en treåring.

Sweet Saturday.