Soundtracket till mitt nya ohygieniska heroin chic-liv är Everyone is on Drugs med The Slaves. Jag brukar dessutom av någon outgrundlig anledning ständigt se den skönsjungande Slaves-brodern överallt i stan. Främst vid Östermalmstorg, konstigt nog. En gång gick Mia av misstag in i honom på Götgatan. Men hon visste inte vem han var. Inte ens när jag gjorde en egen tolkning av Suicide förstod hon. Eller så var det jag som sjöng dåligt.