Nej, nu är det dags att bege sig iväg på skaldjurspastamiddag hos Mia. Utrustad med Telescopic mascara ser jag nästan ut som en blond Penelope Cruz. Ankelboot på, svarta tajts och Mias svarta klänning gör att The Kooks får se upp ikväll då spelning på Debaser väntar.
När man är nere och livet känns tungt är det bra att ha en Niklas hemma. Istället för att sitta och fundera över sorgliga saker så som fattigdom i världen, mästerjournalisten Ed Bradleys död, avsaknaden av balsam, min nyförvärvade bilring runt magen och alla som fick sätta livet till i slaget vid Poltava lyckas den jäkeln muntra upp mig. Jag placerades på en stol i köket med en kardemummamuffin från Muffinsfabriken medan han packade ner allt i köket i flyttkartonger. Under hela detta projekt talade han och uppförde sig som Borat och han låter skrämmande lik originalet kan jag tillägga. Jag ändrade humör lika snabbt som en treåring.
Sweet Saturday.
– Ett glas rödvin nu fröken?
– Gärna.
Mannen som ska stänga av gasen till spisen inför renoveringen kom precis, just efter att Niklas stack för att köpa sig ett litet Nintendo. Jag blev alltså ensam med gasmannen och hade självklart inte en aning om vad som skulle göras. Istället blev jag som jag alltid blir i liknande situationer – panikslagen över att pinsam tystnad skulle uppstå. Jag satte således igång en vansinnig utfrågning om propan och butan, hur snabbt man dör i en gasfylld lägenhet, fördelen med stadsgas och den ultimata rördragningen. Jag pratade snabbare än någonsin och ljög om att jag kunde allt om vid vilken temperatur butan förgasas. Sedan ringde jag Niklas i panik och till slut kom han. Puh.
Att inleda en kväll med systrarna och skumpa för att fira något bra är i princip det bästa man kan göra. Så även igår kväll. Efter skumpan drog vi oss till Plaza eftersom vi var inbjudna på någon typ av fest där och tänkte att det kunde vara kul att få några drinkar och se lite folk. Oj, vad man kan missta sig. Således följer en lista:
Dåliga saker med Plaza
Bra saker med Plaza
Behöver jag säga att vi drog så fort drinkarna knappt var urdruckna och snittarna borttagna?
Det känns i alla fall skönt att veta att trots min förhållandevis höga ålder var jag en av de två tjusigaste damerna på Stureplan igår. Kanske till och med Stockholms finest?
Ikväll ska vi fira! Systern visar ännu en gång hur smart hon är och det ska självklar firas med skumpa och utgång. Det är inte omöjligt att vi hamnar på The White Party på The Plaza Club, mest för att jag är nyfiken på den nya inredningen efter nyöppningen och för att få några gratisdrinkar. Gratis smakar ju alltid bäst. Annars kan jag misstänka att Riche får sig ett besök ikväll. Ska kolla upp planerna nu.
Ikväll blir det svart linguine med räkor i vitlök, olivolja och hackad färsk bladpersilja.
Den här ögonskuggan ska jag önska mig i julklapp. Jag har haft silver och guldögonskuggorna sedan slutet av nittiotalet men de tar aldrig slut och blir alltid lika snygga. Jag ska också önska mig en massa tröj-klännigar i typ grått och svart som är bylsiga och går över baken. Det blir utmärkt till alla tajts och ankelboots. En stor vit herrskjorta skulle också vara snyggt med skärp till men jag vill inte ha en i herrstorlek. Hellre en lite mindre storlek men med lång längd så att säga. Kanske någon bok hamnar på önskelistan också. Och skiva.
Det är mycket snack om ryska mord just nu. Är det inte någon stackars ryss som blir bragd om livet i ett till synes lugnt studentområde (där man själv råkar ha sina studentrötter) så är det tal om förgiftning i sann KBG-anda.
Jag hyser en sund självbevarelseskräck till ryssar. I alla fall de ryssar som dyker upp med för mycket pengar på fickan, en kalashnikov i väskan och omoderna Calvin Klein-kläder. Det fanns några sådana i vår spanska by i somras. Rädslan hindrade dock inte Sanna och Anna från att skälla ut dem när de spelade strandtennis med tjejerna som nät. Kanske såg systrarna att inga vapen fick plats i deras badtrosor? Ryssarna gick ut samma kväll – två killar med sina ryska damer – och byn stannade till på uteserveringarna i skräck över vad som skulle ske härnäst. Det som hände var att de ryska pumpade åttiotalsfinklädda ryssarna skrålade och kände sig coola och de ryska unga damerna dansade som exotiska dansare runt bordet. Alla andra skakade på huvudet men vågade inte röra sig ur fläcken.
När jag såg dem på stranden dagen därpå samlade jag ihop mina saker och sprang hem. Det berodde på en kombination av min paranoia och ryssarnas små badtrosor. Efter det såg vi aldrig dem igen.
Alltså: ryska maffian skrämmer mig.
Vad jag egentligen ville säga var det jag, inte utan stolthet, förklarade för Mia i förrgår – nämligen hur man smartast mördar någon utan att lämna spår. Det finns två bra sätt. Det ena är att frysa ner köttfärs i form av en kula och skjuta den i bröstet på någon. Då är köttfärsen det enda beviset (fick idén från CSI). Det andra sättet är att hugga ihjäl någon med en istapp. Då smälter bevismaterialet.
Gömmer mig i det lilla datarummet/ ex-klädkammaren med en kopp av det nya julteet jag köpte igår. Niklas är arg som ett bi för att han just upptäckte att de hade levererat en ful vit mikro istället för den exlusiva rostfria som borde legat i kartongen så jag håller mig ur vägen ett tag…