Ikväll blir det fest med systrarna. Rödvin, musik och det bästa sällskapet kommer att göra kvällen! Inte ens en försvunnen locktång, en neurotisk storasyster eller krig i Irak kommer att stoppa oss.

Lördageftermiddagen är gjord! Herr Virtanen ifrågasätter och problematiserar kring ett viktigt ämne i dagen krönika. Underbart när en person som når ut till många läsare väljer att skriva feministiskt istället för något lättsammare och mer lättköpt. Jag lyfter verkligen på hatten för dig idag, Freddan!

En dag när jag pratade om mode, mest för mig själv, kommenterade Niklas att en grå oversizekofta  är ett måste till ankelboots och gjorde sedan någon typ av referens till Chloë Sevignys stil. Detta bringade mig minst sagt ur fattning. Hur kunde killen som alltid nöjt konstaterar att han är totalt ointresserad och opåverkad av trender kunna droppa två av höstens viktigaste plagg och en av våra största modeikoners namn inom loppet av 30 sekunder. Jag började ana oråd.

Någon dag senare hittar jag en uppslagen Veckorevyn i röran bland Cosmopolitan, Nöjesguiden och Elle inne i badrummet. Och mycket riktigt, sidan som är uppslagen innehåller tips på höstens måste-ha-plagg där både koftan och ankelbootsen finns nämnda. Dessutom upptäcker jag en stor bild på Chloë Sevigny på röda mattan. Killen har alltså ofrivilligt lärt sig de senaste trenderna genom att jag planterade glossy magazines på toaletten och gömde de tråkiga cykel -och datatidningarna. Det är hjärntvätt i hög klass!

Tog en kaffe med systrarna på Le Café i Sturegallerian i eftermiddags och fick senaste nytt från Barcelona. Mia hade en snygg frisyr och jag frågade om hon hade lockat det. ”Nej, jag har bara inte kammat det”, menade hon. Det är kul för de som har bra hår. Skvallermässigt så satt Ebba von Sydow bredvid oss och pimplade (nåja) skumpa. Fick någon inbjudning till ett mingel nästa vecka dessutom så det var ju kul.

Inhandlade rödvin och åkte sen hem till en underbar middag och surprisemuffin som en viss Niklas hade fixat. Nu förbereder jag mig för att titta på det allra sista avsnittet av Lost…

I like Fridays…

Fredagseftermiddagen verkar i alla fall avrundas med syrran som just kommit hem från Barcelona. Vi ska inta lämpligt stureplanshak vid femtiden och då ska jag få höra allt om de senaste skvallret från Spanien. Nu känns det bättre.

Fredagar ska vara bra dagar. Hela dagen ska gå åt till att med gott humör vänta på att helgen sätter igång. Till lunch kanske man äter något lite godare än vanligt och man kan inte låta bli att köpa fredagsbilagan till sin Aftonbladet. Man vet att man ska möta upp sina kolleger eller vänner för ett glas vin efter jobbet eller åtminstone äta en god middag med någon man tycker om. Man är förväntansfull och glad. Jag älskar fredagar.

Varför måste jag då åka till ondskan i eftermiddag och avsky hela dagen på grund av det? Livet är bra orättvist.

Det slog mig just att Fredrik Virtanen och Leif GW Persson är ju lika som bär. Man kan åtminstone få en bild av hur Herr Virtanen kommer att se ut i framtiden…

Jag och Mia gick på sen eftermiddagsbio idag och såg Click med Adam Sandler. Vi var i princip de enda i biosalongen så vi slängde upp fötterna på stolen framför och käkade lite popcorn. Mia recenserade filmen som smårolig. Efter den sedvanliga uppvaktningen av män från Balkan på Hötorgets sista minuter av torghandel begav vi oss hem till mig. Jag lagade fantastiska köttbullar och sås medan N gjorde potatismos som vi avnjöt tillsammans med Mia. Jag är uppenbarligen en god kock även när det gäller svensk hederlig husmanskost. Dags att öppna värdshus.

Jag har haft en tankte på att bli Formel1-förare under ett tag eftersom jag kan köra bil ganska snabbt, skulle gilla lönen och för att det kanske vore roligt för branschen att få in en kvinna. Denna tanke blev dock totalt grusad för något år sedan när vissa förståsigpåare menade att man var tvungen att börja köra go-cart vid ung ålder och dessutom ha sponsorer om man skulle ha någon chans. Det var ganska nedslående då jag aldrig suttit i en go-cart. Men jag kom över det med.

Igår berättade jag om min sedan länge övergivna karriärsplan för Niklas och han kom med den värsta anledning hittills om varför jag inte hade en chans. Han menade nämligen, och försökte säga detta på ett fint sätt, att jag nog var litet för stor för att sitta i en Formel1-bil. Han påstod att det var som med galoppjockeys, att man skulle vara liten och tanigt för att ha en chans.

Inte nog med att mina Formel1-drömmar är krossade – jag fick också kastat i ansiktet att jag var en jättekvinna. Fy fan!

Dejten igår kväll blev mycket lyckad. Jag blev bönhörd gällande den amerikanska dejtingkulturen som innefattar Dinner and a Movie. Det är den typen av dejt som absolut inte funkar om man är på sina första dejter eftersom att äta inför okända personer som man vill göra ett gott intryck på kan vara besvärande och att gå på bio omöjliggör konversation. Men med någon som man dejtat förbi det stela och nervösa är det den ultimata kvällen ihop. Jag vill tillägga att jag är en sådan person som verkligen avskyr att göra aktiviteter som att åka go-cart, klättra på klättervägg eller spela paintball på en dejt (eller i allmänhet också) men älskar mat och en bra film.

Igår kväll gick alltså middagen i USA:s tecken och efter att ha lagt ner ett alldeles för trångt Texas Longhorn hamnade vi på Pizza Hut och åt mängder av flottig pizza med massor av ost på (jag älskar smält ost) och jag avnjöt vin till. Sedan drog vi oss vidare till bion och såg Borat! Det var ju klockrent, fick biogodis och många skratt. Sedan gick vi hem. Jag hade en supermysig kväll. Dejting är underskattat!