Jag har blivit utbjuden på dejt ikväll!

Finns det något bättre än spontana, mitt-i-veckan-dejter? Jag har ingen aning vad vi ska göra men jag har fått ett par ledtrådar. Det ska vara något tema som inkluderar öst möter väst och siffran fyra. Jag tänkte att vi kanske skulle äta Cajunmat och titta på fyra japanska strippor. Sedan spekulerades det i fyra små rätter och fyra folköl serveras på en trappa tillsammans med fyra alkoholister. Jag tror inte att något av alternativen stämmer.

Nu ska jag fundera på outfit för kvällen och spekulera vidare.

Jag kan vara historiens äckligaste människa. Eller i alla fall nutidens äckel.

Jag tillbringade större delen av gårdagen med att försöka få ut innehållet ur min rasslande bihåla. Jag skakade på huvudet, sprayade in diverse nässpray, hoppade på samma sätt man gör när man vill få ut vatten ur örat och snöt utan framgång.

Framåt middagstid kände jag att något var på gång, varpå jag tog till näsduken. Ut kom äntligen det jag väntat på – ett kilo snor blandat med icke-identifierbara ting (kanske hjärnsubstans). Det var det äckligaste jag någonsin skådat,  men ack vilken befrielse! Helt plötsligt kunde jag andas och vägde åtminstone ett eller två kilo mindre.

Jag ropar till N att som står i köket och lagar mat att jag äntligen nått framgång på bihålefronten. Han kommer in i vardagsrummet och gratulerar. Jag sa att innehållet i näsduken var vidrigt och frågade om han ville se. Han sa ett tveksamt ja och fick således näsduken med innehåll öppnad rätt framför ögonen. Detta ledde till att han sprang iväg, in i köket och lyckades slå av halva sitt smalben i elementet och av oförklarliga anledningar få en bula i pannan.

Resten av kvällen satt han ovanligt långt i från mig i soffan.

Jag har gjort mitt bästa. Jag lovar, jag har verkligen försökt. Men den kryper under skinnet på mig. Jag kan inte stå emot längre. Jag talar om Cassie – Puff Daddys (jo, jag kallar honom det och kommer alltid att göra det trots att jag riskerar att låta som Carolina Gynning) nya stjärnskott. Jag fullkomligt älskar hennes singel Long Way 2 Go. Jag får inte nog av videon, speciellt det klippet när hon sjunger ”Try and take me out to dinner, I cancel it” och Ricky Lake-knäpper med fingret rakt i fejjan på killen. Kan man annat än älska tjejen?

Nu får jag ångra bittert att jag inte gick till Café Opera och kollade in hennes spelning där för en månad sen. Dumma jag!

Mina favoritsmaker just nu är följande:

• Tropicanas, alt. Brämhults färskpressade äppeljuice. Jag är absolut inget äppeljuicefan men denna juice är helt fantastiskt. Mia, min syrra sa att hon ville värma den med kanel. Jag dricker den omskakad och iskall. Den borde fungera utmärkt som lyxig drink till exempelvis vodka också.
• Muskot. Mia övertygade mig ordentligt i söndags genom att krydda sin tomatsås med det. Vilken cirkus i munnen!
• Saffran. Gott i allt från bullar till skaldjursgryta.
• Keldas kylda tomatsoppa. Jag hyser normalt sett ett ganska starkt förakt till halvfabrikat, men denna soppa är underbar. Den fungerar även som smaksättare i biff stroganoff och lasagne.
• Ben & Jerrys Half Baked ice cream. En limited edition som innehåller den sagolika blandningen av brownies, fudge och chokladglass mixat med vaniljglass med stora bitar cookie dough.

Har ni tänkt på att Chad Smith, trummisen i Red Hot Chili Peppers och allas vår favorittönt David Hasselhof är lika som bär?

Nu känner jag mig så sugen på att åka till Paris över en helg för att julhandla, se Balenciaga-utställningen, hänga i 5:e arrondissementet och kolla in alla halvokända designers butiker, promenera längs Seines stränder, åka till 20:e arrondissementet och äta nordafrikanskt och promenera Ménilmontant fram och slutligen göra den vanliga turen runt kvarteren vid Bastille. Det var alldeles för länge sedan jag var där.

Men nu kom jag just på mitt livslånga löfte jag har gett mig själv, nämligen, åk ALDRIG till en större stad för att julhandla om du inte har för avsikt att få en snabb inläggning på dårhus.

För två år sedan lyckades jag verkligen göra mig galen på detta sätt. Jag spenderade ett par veckor i Stockholms trånga, aggressiva julhandel för att sedan sätta mig på ett plan till Madrid där julhandeln i runda tal var tusen gånger värre. Jag har aldrig gått så långsamt igenom centrala Madrid eftersom hela staden var en kö. Halva centrum var avspärrat för bilar för att det fanns för många fotgängare. Detta gällde inte bara under dagtid. Jag minns en kväll när ett helt gäng skulle ut och äta och detta resulterade i fyra timmars bilkö och middag vid ett, halv två på natten. Som om inte detta vore nog begav jag mig till Köpenhamn under en av de sista hysteriska dagarna innan julafton. Där fanns inget av det danska gemytet kvar utan alla danskar hade något galet i blicken och sprang gärna ner en. Förra julen handlade jag så mycket jag kunde via internet efter ett inte så smickrande utbrott på Claes Olsson och jag har för avsikt att köra på samma spår i år.

Idag är jag tillbaka i gymnasiet ännu en gång och lyssnar på Dinosaur Jr vilket gör Freak Scene till kvällens CSI-soundtrack.

Jag gjorde ett så bra jobb med min homestaging av lägenheten så mäklaren kommer antagligen att värdera den i prisklassen som N verkar sugen på. Jag borde få ett eget program på kanal 5 där jag kan visa de bästa sätten att dammsuga lister, tända ljus och framför allt gömma en massa skräp inklusive fulla soppåsar som jag inte hann gå ner med. N blev i alla fall så nöjd så han vill bjuda mig på indiskt ikväll och kanske ge mig en brownie till efterrätt. Alltså ett jobb värt varenda svettdroppe!

Jag såg att jag hade fått två biljetter till förhandsvisningen av Saw III ikväll. Vet inte om jag vågar se den för jag är löjligt rädd för skräckisar!

Det ska komma en mäklare i eftermiddag som ska värdera lägenheten inför den stundande renoveringen och jag har fått uppgiften att göra boet snyggt så det ser ut att vara mycket värt. Min absolut svagaste talang (förutom pantomim och isdans) är att städa. Jag ser verkligen inte damm. Jag upptäcker inte att det ligger en hammare, en liten handlingslapp från september eller fyra snutna näsdukar framme. Jag ser inte heller de två tomma kartongerna på golvet, fyratusen par skor i hallen (av vilka tretusenniohundratjugotvå är mina), den döda basilikan eller nylonsockorna på synthen. Jag har spenderat timmar med att upptäcka just nämnda saker och måste lägga i den högre växeln nu.

Kanske man hinner pimpa upp lägenheten så den ser mer exklusiv ut? Rund säng med leopardlakan i satin? Diamanter fastlimmade på badkaret? Ben & Jerrys i prydliga rader i frysen (who am I kidding – det har vi ju redan…), Fyra stora svarta män med dyra juveler i soffan? Då gäller det att mäklaren imponeras av tha hip hop style…