Under sen eftermiddag kom polacken hit. Jag gömde mig i klädkammaren – alltså den som är ombyggd till ett datarum – annars hade det nog varit konstigare än det lät. N fick helt enkelt ta hand om polacken själv. Denne polack ska antagligen bli en nyckelperson i N:s enorma ”riva-köket-bygga-en-tvåa-av-en-etta-projekt”. Jag är ett värdelöst bollplank i dessa sammanhang eftersom jag saknar logiskt tänkande. Men jag tycker att svarta köksluckor låter coolt. När jag gick i mellanstadiet fick jag inreda mittt nya rum. Mina föräldrar frågade vilken färg jag ville ha i rummet. Jag valde svart. Alltså, jag hade vid elva års ålder ett rum med svart skrivbord, svart säng, svart bokhylla, svarta hyllor och svarta gardiner. Konstigt att mina föräldrar gick med på det och inte släpade mig till BUP som säkert många andra föräldrar hade gjort…

Ni har säkert läst på vissa sidor hur man kan få reda på sitt Wrestler-namn och alla möjliga andra namn. När jag, Mia och N stod och väntade på t-banan i Gamla stan i söndags hävdade Mia att hon visste hur man fick reda på sitt invandrarnamn. Förutom att det möjligen är en aning politiskt inkorrekt – vilket (tyvärr) sällan stoppar oss – var det ganska kul. Det är så enkelt att man bara skriver sitt namn baklänges och vänder pappret upp och ner. Mitt invandrarnamn skulle alltså vara Nilaw. Mia sa att det antagligen var pakistanskt eller indiskt. Mia hette Airaw vilket N menade var ett typiskt öststatsnamn. Jag gissade på Afrika söder om Sahara.

Blir en invandrares namn baklänges deras svenska namn iså fall?

Vi var precis och veckohandlade på Vivo (eller Vi som det tydligen heter nuförtiden). N gjorde då något extremt vuxet och tog samtidigt sin relation med mig till en ny, högre nivå. Han bekräftade verkligen sina känslor för mig. Och nej, han friade inte i Vivos mejeriavdelning, men nästintill, han skaffade Vivo-kort till oss båda som är knutna till samma konto. Jag chockades självklart svårt men har hämtat mig och känner mig numera nöjd med mitt silverglimmande kort.

På vägen hem lyckades jag göra hål i plastpåsen med god hjälp av den 750 g tunga färdigskivade osten. N gav den groteskt stora ostförpackningen till mig men jag ville inte gå runt bland folk med ost som en kuvertväska så jag lade den i handväskan. Då såg det ut som jag hade snattat osten.

Mia spelar psalmen Dagen är kommen på en synth som hon har ställt in på kyrkorgel. Detta känns sjukt obehagligt och frireligiöst. Och hon som anklagade mig för att äga en skjorta som såg ut som den skulle bäras av en pingstvän igår. Right back at you! Jag lovar att det var Sjunde himlen-överdosen igår kväll på kanal 5 som lockade fram denna nya kyrko-Mia.

Uppdatering måndag:

• Jake Gyllenhall är någon som jag och Mia skulle gå på hamburgerdejt med om vi inte redan var upptagna.
• Svart Halloweentårta som äts upp på ungefär tolv timmar ger sockerchock.
• Att hänga Saddam är ociviliserat, anser Mia, särskilt när anhöriga till offer vill leka bödlar.
• Att föreställa sig vår andra syster Anna tvingas bygga ihop sin egen arbetsplats iklädd chic ”jobba med ekonomi på Stureplans-outfit” sin första dag på jobbet gör resterande systrar konfunderade – väntar med spänning på fler detaljer.
• Att komma på nyttig mat för en hel vecka är svårare än att komma på onyttig sådan.
• Mia är dålig på gitarr (förutom ett och annat Metallicaintro) och tänker nog gå över på synth ”för det är mer hennes grej”.

Dagen började med att N väckte mig och sedan sprang ner till Ringen och köpte jättegod frukost. Sedan var det dags att ge oss av mot Bergshamra och Ulriksdals Slotts årliga höstmarknad. Vi gick runt i kylan med systrarna och de små tvillingflickorna som fick åka en runda på varsin ponny. Därefter mötte vi upp Anne och hennes fina hund hemma hos Anna där vi allihop utfodrades med våfflor och hade en trevlig eftermiddag.

Sedan gick jag, N och Mia hem till mig och och hämtade ett par varma vinterjackor plus att N envisades med att bära mitt nya, supertunga nattduksbord från IKEA som fortfarande låg i en platt kartong. För övrigt håller N och Mia just nu på att bygga ihop det för fullt. Jag hörde Mia utbrista mycket lyckligt: ”Malin, jag har fått en egen skruvmejsel”. Det blir säkert ett bra resultat med sådana mästersnickare.

Söndagkvällen har spenderats med systrarna, N, en enorm tacofiesta, rödvin och slutligen en nerprutad halloweentårta i svart. Jag är en mästare på bra dealer! Nu ska jag hålla mitt vakande öga över snickarna!

Jag fick min vandring på Skogskyrkogården i mörker med gravljus tända överallt. Det var fantastiskt vackert. Vi gjorde nämligen ett litet avbrott i N:s familjs släktmiddag och gick till N:s mormor och morfars grav. Han stannade givetvis hemma i värmen, men jag, brorsdottern, N:s mamma och moster gav oss iväg i sällskap av Chihuahuan Nixon och tittade på kyrkogården. Det var skönt att få en promenad efter en fenomenal måltid.

Nu kom jag och N precis hem och hade först funderingar på att gå ut ikväll men ingen av oss kände dig särkilt manad till detta. Vi valde Ben & Jerrysglass och Brownies istället. Nu blir det film och myskläder.

Kan inte rödvin hjälpa mot en elak förkylning? Jag tvingade nämligen N att köpa en flaska till oss ikväll och han hävdade att han inte trodde det. Han började babbla om varma whiskeydrinkar som jag snabbt avböjde. Sedan sa jag att jag hade läst på www.netdoktor.se att utbildade läkare rekommenderar ett glas rödvin vid förkylning, helst ett franskt, ganska billigt sådant. Jag undrar om han trodde mig…

Är det bara jag som gillar att hänga på kyrkogårdar i alla helgons-tider? Jag har sådan lust att dra till typ Skogskyrkogården i skymning och gå omkring och skrämma upp mitt sällskap bland alla gravar som är dekorerade med lyktor och annat.

Förra året skulle jag och mina grannar ge oss ut på spökpromenad vid midnatt. Ett par bangade ur i sista stund och skyllde på skola eller liknande (men jag är övertygad att skräck var den verkliga anledningen). Vi andra, mer eller mindre modiga vänner tände ett fladdrande ljus i en glaslykta och begav oss rätt ut i skogen i beckmörker. Vårt mål var den gamla invalidkyrkogården som ligger mitt i skogen. Vi tänkte att vi kanske skulle få syn på ett eller annat spöke. Vi såg tråkigt nog inget men vinden i grenarna satte oss i panik och till slut sprang alla skrikandes hem. Där satt vi sedan nöjda med hjärtklappningar och fnissningar.

I år är jag ju lite äldre så det börjar kännas omoget att ge sig ut på spökvandring med kompisarna. Herregud, jag är ju faktiskt 28 och ett halvt…

Kvällens European Music Awardslåt är I will follow you into the dark med Death Cab for Cutie. Inaktuell men ack så melankolisk.