Nu fick jag lust att sticka till Tranan på Romeo ikväll. Herr Virtanen spelar skivor med den i barndomen så avgudade Janne Kask. Åt honom är det alltid lika kul att fnissa. Då känns det som man står i ett hopkok av indiekläder på Svedalas utomhusbad dit ens föräldrar körde en och det är 1993 igen. Eller något i den stilen. Jag har dock varken rutiga knästrumpor eller söta hårspännen längre. Men det är fortfarande lika kul att sätta på den där första Brainpool-skivan och minnas.