Jag gillar att laga mat. Jag brukar kalla mig amatörkock. Matlagning har alltid varit ett brinnande intresse sedan jag på egen hand bakade min första pizza vid fem års ålder. Efter det rullade det bara på. Vid tio började jag mixtra för att kunna uppnå den ultimata köttfärssåsen och detta projekt är still in progress eftersom jag tror att det tar en livstid av finlir innan den är perfekt. Jag minns när jag hade en period av omelettlagning i mellanstadiet. Då brukade jag prata med mig själv och låtsas att jag var TV-kock. Sedan följde en tid då vi ungar fick fria händer i köket och lagade mat till mamma och pappa på exempelvis Mors dag, uppfann olika potatisgratänger och såser och jobbade på den mest fantastiska pastasåsen.

Jag minns när jag hade hemkunskap i mellanstadiet och vi enbart fick använda salt och vitpeppar i maten. Jag fick mina kökskamrater att uppehålla den nitiska läraren medan jag smet in i kryddrummet där det fanns varenda krydda som Kocken tillverkat. Jag stoppade alltid på mig ett par kryddburkar innanför tröjan och smygkryddade sedan maten vi lagade. Av någon konstig anledning fick alltid vårt kökslag extremt mycket beröm av läraren i slutet av varje lektion då provsmakningen satte igång. I wonder why?

Jag har väl att brås på då båda mina föräldrar är glada hobbykockar och god mat är ett signum för vår familj. Mina systrar lagar också magiskt god mat. Alla har sin specialitet. Mia är fantastisk då det gäller äppelpajer och allt gott med grönsaker. Anna är fenomenal med rödvinssås och variationer av potatis, Mamma är världsbäst på matpajer och alla tårtor ni kan föreställa er och Pappas starkaste kort är hans lammstek och kantarellsåser (men jag smyger i fond när han inte ser vilket leder till högljud ordväxling).

Min dröm är att äta mig igenom hela Medelhavsregionen, alltså sydeuropa och Nordafrika, land för land. Jag ska bara gå ner tio kilo först så jag kan äta upp mig till samma vikt igen.