Har anlänt till Helsingborg nu och fått inta en fantastisk måltid på ett nytt, ursnyggt bord. Resan var dessto värre. Efter två minuter på en tretimmarsresa på X2000 fick jag som väntat adhd och funderade på om man kunde deala till sig Adderall från någon desperat mamma med hyperaktivt barn men jag orkade inte. Jag ångrar det nu eftersom jag kanske hade kunnat gå ner fyra hekto i vikt och dessutom sluppit springa tåget fram och tillbaka på köpet.

Sedan anlände vi till det katastrofdrabbade Göteborg där inga tåg körde fram till Kungsbacka (jag envisas med att kalla det Kungsträdgården till Göteborgarnas stora förtret) så vi fick likt små detektiver med stora rosa resväskor och surt humör leta upp en buss som körde oss dit. Vi intog baksätet och körde vår vanliga stand-up som bara vi systrar tycker är rolig.

I Kungsbacka fick vi vänta 45 minuter på ett tåg som skulle kuska oss till Helsingborg. Jag, Anna och Mia fick ett fyrasäte och var mycket nöjda. Åtminstone fram tills en störd gubbe som uppenbarligen svept tre sjuttiofemmor satte sig med oss och skulle börja jiddra. Han sparkade Anna femton gånger på smalbenet med sin berusade fot och envisades självklart med att torka av stumpbyxan med sina svarta händer (obs! han var ej från sydligare breddgrader – enbart smutsig). Jag fick ju som väntat ett psykbryt när han lutade sig över mig med en andedräkt som skulle dödat vilket spädbarn som helst och visade en miniatlas. Trots mitt osunda intresse för kartor gjorde jag slag i saken och lämnade min plats för att söka upp konduktören. Hon hjälpte mig att till slut få honom avkastad. Detta var dock inte min avsikt men han kunde inte köpa biljett. Konduktören kopplade till och med in polisen i Varberg så tåget blev stående i 15 minuter för att få av fullgubben. Det mest förnedrande var att poliserna som var i min ålder trodde att min skinnjacka tillhörde gubben och var typ på väg att ta med den av tåget.

Nu: hemma, mätt, trött.