Jag har tillsammans med pappa hackad och skivat ihop en potatisgratäng. Den blev stor och kommer när den är klar dofta av vitlök, rosmarin och parmesan. Det får sätta starten för juldagens utekväll.

Jag har även hunnit träffa syrrans gamla bästis som var gravid och urtjusig som alltid (hon är inte alltid gravid – utan bara urtjusig). Jag har lockat hela håret med en locktång utan att få en enda lock. Det är typiskt min karma att få ett sådant resultat på gediget arbete. Jag har också lyckats få innesittarsjukan och känner att jag borde ta en nypa frisk luft på terassen. En klassisk Collin-köttmiddag på det och sen är det dags för vänner att droppa in till föräldrarhemmet på vin. Som förr i tiden.

Femtiotvåtusen gamla gymnasiekamrater och en och annan fiende kommer till slut att hitta mig i kön till Petters i natt. Jag brukar hamna där. Korv smakar gott när det är småtimmar. Vid andra tidpunkter håller jag mig ifrån det.

Jag fick grymt många julklappar igår. En av dem var Babyshambles nya EP The Blinding. Den ska jag ägna juldagen åt att lyssna på. Pete  – han får en att känna att det verkligen är jul.

Juldagen. Denna dag av förväntan bland alla hemvändare. Ska min ärkefiende från mellanstadiet ha ökat i omfång? Kommer mitt ex sedan ettan i gymnasiet att gå hand i hand med ett stolpskott? Kommer någon att ha något mer att säga än hur är det? vad gör du nu? Kommer någon att bry sig? Hur många rynkor vid ögonvrårna kommer att räknas? Hur många uppkrupna hårfästen kommer att studeras? Hur många gravida magar kommer att synas?

Nu börjar det kännas löjligt med den här parodin vareviga juldag. Det finns ett fåtal personer som man verkligen tycker att det är kul att säga hej till, ge en uppriktigt menad kram och skratta ihop med som alltid. Resten lever kvar i sin ångestfyllda tävling som inkluderar villor längs Öresund, perfekta (oftast tråkiga slip-over-ekonomer) pojkvänner och härliga karriärer. Deras drömmar är inte mina drömmar, brukar jag påminna mig om medan jag minglar runt denna julens vassa-armbågsdag. Jag är åtminstone hyfsat välbevarad, rolig och har fortfarande lyckats undvika att sätta mig på en käpp som går rakt upp i asset och slipper ordna barnvakt åt skrikiga ungar.

Jag lät lunchen gå i Danmarks tecken och gjorde mig ett smörrebröd med rostbiff, remouladsås och rostad lök. Jag gick lite hårt åt på remouladen vilket innebär att ungefär en liter sådan ligger i min mage. Snattade även åt mig några bitar lax. Nu är det prinskorv som gäller. Denna dag kan bara sluta illa. Tror jag ska göra ett avbrott för samarin vid tretiden.

God Jul allihop!

Idag blir det matöverdos, presentöverdos och glöggöverdos. Det ska bli kul.

Min mamma lagar världens godaste mat. Idag blev det champagnerisotto med Kycklingfiléer med salvia och parmaskinka i vitvinssås. Det var sjukt gott. Nu ska jag och systrarna dra ut och festa skiten ur oss i metropolen Helsingborg. Nu kanske ni tror att jag skämtar men oftast är denna stad roligast när man har lägst förväntningar i kombination med dagen innan större högtid (exempelvis 23 december, 30 december eller dagen innan midsommar). Måste bara sminka mig först.

Min hals gör ont efter min understämsång med Mia innan. Vi sjöng signaturmelodin till Sjunde himlen när mamma satte ner i diskmaskinen mest för att se hur långt vi kunde gå innan hon fick psykbryt. Vi hann till halva sången.

Mina två systrar håller på att klä julgranen. De ser efterblivna ut när de hetsar med guldglittret (för det är tydligen sååå rätt med guld i granen denna säsongen). De ackompanjeras av julpsalmer sjungna av några barn i Mias nya musikmobil. Än så länge har de inte börjat bråka eller slåss. Det är positivt. Eller så är det för att de har hunnit fylla 20 och 26 år.

Chailatte vid köksbordet blir min nästa aktivitet. Det kan hända att den sköljs ner med lite saffranskaka. Sedan ska jag klä granen med nya kulor. Därefter ska jag läsa några Året runt och förfasas över vad gemene man sysslar med ute i obygden.

Lille Julaftons åka-till-ikea-och-sedan-kollapsa-soundtrack är 2006 med Hello Saferide.

January 1st and it’s already clear:
It’s gonna be another shitty year

Hon säger det bättre än jag.

Den här stadens uteliv är ett skämt. De må finnas ett ganska stort antal snygga eller vettiga ställen men klientelet är det stora problemet. Jag kan verka ytlig och elak (vilket jag möjligen också är) men jag tycker inte att det är kul att gå ut på ett ställe med bra musik, billig öl men tvingas hänga med Sven-Åke 45 som kommer direkt från julbordet med sitt entourage. Det hade öppnat ett nytt ställe på Stortorget. Det var designerinrett men folket var ju bara för mycket (med detta menar jag inte att det var fullsatt). Jag inkluderar här inte Mia och hennes tjejgäng som satt och glammade med ishinkar med vin och fantastiskt arrangerade efterrätter.

Jag, Anna och Anne tog en öl till tonerna av The Cure och gick sedan hem. Nu råder en overklig rymdfeber i vårt stora vardagsrum. Det är kul. Jag ville bli astronaut när jag var liten. Det vill jag inte längre.