Undrar just hur farligt det kan vara att sitta i en lägenhet med stängda fönster där det just nu pågår målning, till min näsas stora förskräckelse. Jag ska ge mig av om någon timme så jag hoppas att mina hjärnceller inte hinner dö av under den tiden. Ser ni en lallande galning som ser sniffhög ut runt Biblioteksgatan så kan ni ju rycka in.
Idag såg jag en man i affären som bara hade sylta och inlagd anjovis i kundkorgen. Jag undrar vad han skulle göra med det. Jag menar, det såg alldeles för äckligt ut för att kunna ätas. Kundkorgen säger vem du verkligen är. Det är därför den pinsamma maten bör inhandlas strax efter öppning eller just innan stängning.
Igår köpte jag frysta köttbullar fem i nio.
Nu är man tillbaka i stan igen. Det känns bra och lite dåligt. Jag ser inte fram emot att vakna med byggkillarna i morgon och be dem lämna badrummet ett tag för att jag vill dit. Men det är skönt att vara ifrån skogen och inne i pulsen igen så att säga.
Hade precis en dispyt med en kassör på Ica som så att säga inte satt i kassan på Ica av en olycklig slump. Han skulle dra mitt Visakort manuellt och menade att mitt körkort inte var giltigt längre. Jag sa att det visst var det och vi tjabbade i tio minuter tills jag fick det i handen och kunde peka att det stod 2012 på giltighetstiden. Resten av kön flinade åt den inkompetente snuskassören.
Dessutom såg jag Jonas Hassen Khemiri i affären med en tjej. Han var så snygg så att han nästa blev ful. Så är det med vissa. De passar bara på bild eller på film men ser översnygga ut i bröddisken. Jag insåg snabbt att min Sizzlar-fyra-på-chili-skalan-andedräkt i kombination med ett par mjukisar, joggingskor och pälskappa inte skulle göra något som helst positivt intryck på författargurun så jag smet bort till kassan lika tyst som jag dök upp.
Lördagkvällens bästa:
Lördagkvällens sämsta:
Badrummet fungerar! Hurra! Sängen fick plats i det nya sovrummet. Nu börjar det hända grejer här. Rinnande vatten och spolningsfunktion är sjukt underskattat.
Fredagkvällen blev en bra spelning med historiens bonnigaste klientel. Det var vi och ett fåtal tappra snedluggar som kämpade för att hålla ställningarna. Jag hade dock ätit en ordentlig indisk curry som hämtmat innan vilket resulterade i att jag luktade som en gammal indier. Jag löste det genom att peka på Mia och skaka på huvudet i samförstånd med andra.
Ikväll blir det utgång igen. Först ska systrarna äta en god middag för att senare bege oss till Debaser där vi möter upp andra vänner. Det blir sista utekvällen här i Stockholm innan jul so it better be good.
Jag gillar att laga mat. Jag brukar kalla mig amatörkock. Matlagning har alltid varit ett brinnande intresse sedan jag på egen hand bakade min första pizza vid fem års ålder. Efter det rullade det bara på. Vid tio började jag mixtra för att kunna uppnå den ultimata köttfärssåsen och detta projekt är still in progress eftersom jag tror att det tar en livstid av finlir innan den är perfekt. Jag minns när jag hade en period av omelettlagning i mellanstadiet. Då brukade jag prata med mig själv och låtsas att jag var TV-kock. Sedan följde en tid då vi ungar fick fria händer i köket och lagade mat till mamma och pappa på exempelvis Mors dag, uppfann olika potatisgratänger och såser och jobbade på den mest fantastiska pastasåsen.
Jag minns när jag hade hemkunskap i mellanstadiet och vi enbart fick använda salt och vitpeppar i maten. Jag fick mina kökskamrater att uppehålla den nitiska läraren medan jag smet in i kryddrummet där det fanns varenda krydda som Kocken tillverkat. Jag stoppade alltid på mig ett par kryddburkar innanför tröjan och smygkryddade sedan maten vi lagade. Av någon konstig anledning fick alltid vårt kökslag extremt mycket beröm av läraren i slutet av varje lektion då provsmakningen satte igång. I wonder why?
Jag har väl att brås på då båda mina föräldrar är glada hobbykockar och god mat är ett signum för vår familj. Mina systrar lagar också magiskt god mat. Alla har sin specialitet. Mia är fantastisk då det gäller äppelpajer och allt gott med grönsaker. Anna är fenomenal med rödvinssås och variationer av potatis, Mamma är världsbäst på matpajer och alla tårtor ni kan föreställa er och Pappas starkaste kort är hans lammstek och kantarellsåser (men jag smyger i fond när han inte ser vilket leder till högljud ordväxling).
Min dröm är att äta mig igenom hela Medelhavsregionen, alltså sydeuropa och Nordafrika, land för land. Jag ska bara gå ner tio kilo först så jag kan äta upp mig till samma vikt igen.
Ikväll ska jag möta upp syrran för en fredagsdos musik och höjd promillehalt – alltså – ett par band och någon öl. Det känns som ett lagom fredagsnöje. Jag har på sistone varit alltför dålig på att gå ut, vilket visserligen kan bero på att jag bor på två ställen, varav ett håller på att renoveras och det andra är provisoriskt, vilket gör livet minst sagt upp och ner. Men nu är det ändring på det. Aldrig mer På Spåret eller Idol. Den typen av program gjorde mig självmordsbenägen redan som ettåring. Min inställning till dem har inte förändrats på 27 år. Utekväll Light ikväll och Utekväll Forte imorgon. Molto bene.
Jag är en motsatsernas kvinna. Det har jag alltid varit. Jag är alltså övertygad om att man inte kan till fullo uppskatta fantastiska nöjen om man inte har provat på raka motsatsen.
Detta kan exempelvis innebära att jag inte helt och hållet kan uppskatta en hotellnatt i en femstjärnig svit om man inte tidigare har bott på hotell där det spökar, krälar småkryp eller kedjas in under natten (mer om dessa hotellupplevelser kommer i ett framtida inlägg).
Om jag inte har besökt de sunkigaste ölhaken där toaletten är ett hål i marken kommer jag heller inte kunna njuta till fullo av en glittrande kändisfest med skumpa och snittar.
Jag måste ibland åka till ÖB för att handla duschkräm för att ge ett besök på Artilleri 2 den rätta känslan.
Likså tar jag gärna en korv på stående fot för att en annan gång kunna njuta av en åtta rätters avsmakningsmeny.
Årgångsviner smakar också bättre om man har hällt i sig ett par glas tetra rödvin blandat med Sprite veckan innan.
Att flyga direktflyg blir som en dröm när man har kuskat Sverige-Spanien i lastbil.
Jag tror verkligen att man får ut mer av livet om man vågar prova allt det har att erbjuda. Jag hoppas det i alla fall.
Så, om ni ser en tjej med glittrande ögonskugga, mjukisbyxor och ett glas skumpa på ÖB så vet ni att det är jag.
Jag har slutat använda byxor. Detta är inte ett överlagt statement på något sätt utan en rad olyckliga sammanträffanden. Det började med att min bakdel ökade i omfång så den tyvärr inte kom i några av mina stuprörssupertajtajeans. Då bestämde jag mig för att enbart använda svarta tajts vilket innan mer var ett komplement i garderoben.
Tajts har dock kortare livslängd än vad jeans har vilket gör att man måste köpa nya tämligen ofta. När det tredje paret på kort tid sprack i måndags (obs, inte av fetma!) var jag i panik tvungen att köpa nya. På H&M hade de bara de dåliga sprickartajtsen som jag inte vill göra misstaget att köpa igen så jag hamnade av någon anledning på strumpbyxavdelningen. Där fann jag till min förtjusning ett par svarta kalasbyxor utan fot – leggings alltså.
Dessa införskaffades och dagen därpå insåg jag att tajts och kalasbyxor inte ser exakt likadana ut i grenen. Jag tog på mig en ganska lång tröja till och tänkte att det inte skulle vara någon fara – jag menar, framifrån såg det hundra ut. Niklas påpekade däremot elakt att mina trosor syntes om man gick bakom mig och att det även syntes tydligt att det var kalasbyxor och inte tajts jag hade på mig. Jag ignorerade det. Detsamma gjorde jag idag då jag enbart har kalasbyxor och en större kofta till. Jag har dock inte låtit någon som jag känner gå bakom mig. Bara bredvid och framför. Och ni andra som tittar – enjoy.
