Nytt år. När jag var yngre hade jag en extrem förkärlek till att föra bokslut över det gångna året och formulera mål och förväntningar inför det nya. Jag har tappat det intresset. Att dela upp livet i år har gett mig en närmast matematisk överblick över det förflutna och således kan jag med ofta med datum komma ihåg när en viss skiva släpptes eller en mellanstadiepojkvän gjorde slut.

Men ett år är bara en siffra. Jag minns dock 2002 som ett dåligt år, 2003 som ett bra, 2004 som ett roligt år och så vidare. 2006 var minst sagt annorlunda. Jag lämnar det därhän och ser 2007 enbart som ett avstamp in i något nytt. Jag kommer inte att tvinga mig själv att formulera högpresterande mål som ska vara uppfyllda senast i december. Jag kommer inte att ge mig själv dåligt samvete att jag är dålig på att höra av mig till vänner. Jag ska försöka att inte flippa ur när mascaran inte blir som jag vill. Jag ska ge mig själv ett break. Jag är utan tvekan min värsta domare, polis och rektor.

Om jag inte är helt perfekt 2007 så ska jag försöka förstå att det faktiskt bara är jag som bryr mig. Ingen annan varken märker eller bryr sig om min utväxt har växt tre millimeter för lång, om jag inte böjer verben rätt på spanska, om jag inte har matchat väskan med skärpet, om jag missat den senaste singeln från det nya pophoppet eller inte kan inom trettio sekunder snabbt ge mig själv en säkerhetpolitisk bakgrundsanalys till de senaste bomberna som fallit över ett avlägset land.

Jag kanske kan tycka att jag är okej ändå. Trots brister. Trots dåliga sidor. Trots misstag. Det kan bli en utmaning som kommer att sträcka sig långt förbi 2007.