Tankar kring att gå på stor fest där man inte känner någon
avIkväll ska jag på trettioårsfest med N. Det är en gammal kompis till honom som fyller år och det ska firas med en cocktailfest. Innan festen ska vi hem till en annan gammal kompis till N och äta med hans flickvän och någon annan. Jag är lite nervös över att träffa femtio nya personer ikväll. Det verkar inte som om någon av de kompisar jag redan känner ska dit så jag har liksom ingen bundsförvant. Nu är jag inte en helt socialt inkompetent person så det kommer nog inte att bli något problem, men det är ändå lite läskigt att träffa så många nya ansikten på en gång. Men en och annan cocktail brukar mjuka upp svenskarna och göra de mer lättpratade (detta gäller inte mig eftersom min mun brukar gå i ett med eller utan cocktails) så det ska nog gå vägen.
Jag ska sätta på mig den ursnygga outfiten från Paris som jag fick i julklapp av en viss duktig shoppingmamma. Till det kör jag svarta ankelboots och de nya fina örhängena som samma mamma shoppade från Pilgrim. Om man känner sig fin så brukar festen bli bra. Det värsta är om man ska gå på fest och har på sig kläder som bara får en att känna sig obekväm, tjock eller stel. Men det är kul med fest – särskilt att få gå bort och inte behöva vara värd eller ta hand om resterna efterföljande dag. Jag ska passa på att ha kul ikväll.