Tidigt, tidigt i morse bestämde sig min kille för att vara snäll och plocka ur diskmaskinen. Som tack fick han ett utskällning av undertecknad som yrvaken och elak steg upp och hojtade.

Några timmar senare ringde min kille med den där rösten som vittnar om att något bra ska hända (exempelvis: ”ikväll äter vi indiskt” eller ”ska vi titta på de mest spännande etapperna på Giro de Italia 2002?”). Han undrar om jag skulle vilja dra till andra sidan jordklotet på semester under ett par veckor i april. Som tack fick han en gråtattack. Jag började i panik tänka på den hemska flygresan, det fuktiga varma klimatet som skulle få mig att kasta saker omkring mig, mat som skulle ge mig turistkräkningar inom nio minuter, små apor täckta med loppor som försöker rycka ens väska, kackelackor i toaletten och ”spännande” resor med skumpiga bussar.

Min kille kan omöjligen vara tillsammans med mig för min personlighet.