Jag gjorde en jätteturné runt hela Frescati, alltså universitetsområdet innan idag. Jag plöjde mig igenom institutioner jag inte besökt på länge och i princip alla andra platser som krävs för att fixa saker i universitetets långsamma administrativa famn.

Jag blev på köpet sjukt nostalgisk.

 Jag tittade drömmande bort på gräset där vi under några kalla månader 2003 arrangerade manifestationer mot kriget i Irak. Jag log inombords åt mina, Annas och Jossans alla sjuka kvällar på Allhuset. Jag tänkte på kårvalsvakan på Kårhuset under en försommarkväll i maj 2005 då vi drack vin, grillade och scorade två mandat i kårfullmäktige. Jag funderade på hur många hundra timmar som spenderats i universitetsbiblioteket läsandes kurslitteratur och hur många hundra timmars skrattanfall som skett där med resultat att man måste låsa in sig på toaletten för att skratta klart. Jag tänkte på Popaganda. Och på Pop Dakar. Och alla otaliga Coca cola lights med Henrietta eller Tobbe. Jag tittade ut bakom F-huset och mindes när kandidatuppsatsen var fixad och vår lärare bjöd på hemlagad indisk lunch i gräset och Henri, Johan och jag bjöd honom på vin strax innan han gick för att betygsätta oss. Jag minns våra teckningar av folk i klassen som vi ritade när föreläsningen var tråkig.

Det bästa med att tiden går är att man bara minns det roliga. Jag har svårt att framkalla känslan av att köra på en tenta. Plugga tills jag stupar. Råttor vid biblioteksingången.

Education rules.