Jag tycker att det är tillfredställande att äta det man har hemma. Att inte tvinga sig att laga en ”riktig” rätt utan bara plocka ihop det som ligger i kylen och hälla lite krydda på liksom. Då känns det som man äter helt gratis.

Det blir lätt så att när man delar hushåll med någon (läs kille) så känns det som om man måste laga riktiga maträtter varje kväll. När man är singel och bor själv så kan man laga vad som helst. Det kan i min värld vara en macka, en skål räkor, en varma koppen och en kexchoklad. Det räknas inte som middag i parrelationer tror jag.

Jag minns en gång för längesedan när en pojkvän dumpade mig och jag tyckte att det var så underbart att kunna komma hem och äta typ fem stekta ägg om jag nu var sugen på det. Slippa laga tio stekta ägg åt en sur jäkel. Dessutom skulle det hela tiden vara en massa Ahhhh och Ohhhh så fort han lagade mat – ”åhhh så gott, och fint upplagt!” In my ass – han lagade inte ens särskilt god mat.

Annars är pastagratäng en bra rätt som egentligen bara består av en massa skit man har hemma. Släng i lite broccoli, några strimlor frukostskinka, lök, vitlök, typ andra grönsaker som ligger och halvmöglar i kylen och på med Kelda ostsås och man har en rätt som inte är en rätt men ser ut och smakar som en rätt.

Puh, jag behöver skaffa mig ett liv.