Det här med kommentarer är en historia för sig själv. Jag har inkasserat en hel del sedan jag började min bloggkarriär här. De flesta är uppmuntrande, snälla, medhållande och glada. Andra är ungefär som den här:

det var den dummaste blogg jag läst

eller varför inte:

Du verkar (inte så lite) bitter på kth eftersom du tar upp det ofta. Kan det vara så att du inte var smart nog att komma in där? Bitterheten lyser mellan raderna. Du verkar ju inte veta något om kth om du tror att alla är töntiga där.

Note to self: reta inte upp KTH-nördarna i onödan… nu vidare till klassikern:

Du är ju inte direkt snygg eller trevlig själv, så varför kasta sten i glashus? Det är ju såna som dig som vi skrattar åt när du inte tittar.

Att skratta är bra. Det får alla ni på KTH och även andra göra åt mig!

Ibland får jag så här trevliga hot av galningar som inte riktigt förstår vad jag menar när jag talar emot legalisering av prostitution:

Men visst är det roligt med personangrepp!
Speciellt när det finns ett så roligt brott som kallas ”förtal”. Kom hit och hälsa på, och kalla mig för de där sakerna, ansikte mot ansikte. Sedan kan du visa mig de bevis du har för att styrka att jag är snedvriden och våldtäktsbenägen, eller så kan vi ringa farbror polisen.

Då blir man lite rädd även om det är härligt med folk som engagerar sig i viktiga frågor.

Ibland åker man på en ordentlig känga:

Dessutom så undrar jag hur den är funtad som så kapitalt dömer ut sin omgivning och placerar sig själv på någon sorts piedestal. Stavas det narcissism?

Oj, det är kanske det som är mitt problem? Tack för diagnosen!

Sedan finns det många som förgyller min dag, som denna till exempel:

skönt med någon som inte ber om ursäkt:) död åt jantelagen!

 eller denna:

Jag älskar blondiner 😉

eller vackra ord som dessa som får mig glad en hel kväll:

Som sagt. Tycker du skriver bra i övrigt. Du har en mycket intressant blogg. Jag tycker du lyckas kombinera ett privat tänk med proffsig argumentation. Det är lite ovanligt.. Du är precis på gränsen till vad som är alltför utelämnande. Och jag tycker du har den optimala gränsen i din helhet på din blogg.

Jag tackar för alla kommentarer och stålsätter mig inför nya. Men kom ihåg, som jag brukar säga: You can’t please them all!