Efter några dagar in hell tror jag att det börjar ordna upp sig inför helgen. Jag är i alla fall inte den som ger upp i första taget. Inte i andra, tredje eller miljonte taget heller verkar det som. Om vi enas om att livet suger så kan man ju egentligen bara bli positivt överraskad de få gånger det inte gör det. Om man är renodlad pessimist kan man bara bli positivt överraskad. Jag fortsätter på den linjen.

Vem vet. Jag kanske till och med orkar mig ut på en snitslad bana av barer i morgon kväll? Och det är ju inte fy skam.