Med viss inspiration av en för tillfället upprörd Frida kommer jag här att fortsätta att spy galla över ultrairriterande uttryck som folk envisas med att använda. Jag inleder med ett citat från Frida:

…”så fullkomligt avskyr jag stockholmarnas (för enligt min erfarenhet är det främst de som använder sig av uttrycket) vana att kalla sina (föräldrars) sommarställen för ”mitt land”. Exempel: ”Vi ska till mitt land i helgen,vill du följa med?” Vilket land menar de egentligen? Island? Afganistan? En liten ö i söderhavet? Upphör”

Jag kan enbart hålla med Frida. Antingen åker man från stan till landet där man har en sommarstuga eller så säger man helt enkelt att man ska till sitt lantställe. ”MItt land” är bara ljug och okunskap så länge man inte är sultanen av Brunei och det är sällan de stockholmare som envisas med att uttrycka sig så olyckligt.

Annars fullkomligt avskyr jag personer som använder följande uttryck: ”på fyllan”. Vad menar de med det? Exempel på mening kan vara: ”Ja ni vet, på fyllan kan ju vad som helst hända”. Säg istället hur det var – du var full och du får ta på dig ansvaret för vad du gjorde då. ”På fyllan” är ett uttryck som används flitigt av folk med alkoholproblem som ser självförvållad överförfriskning som ett normaltillstånd vilket skapar det distanserade uttrycket. 

Likadant avskyr jag det bondläppsaktiga uttrycket ”ut på krogen” – alltså att använda ordet krog istället för att säga att man ska gå ut. ”Är du mycket ute på krogen?” kan vara ett exempel. Shit, vad bonnigt det låter. Jag säger att jag ska ut och om någon undrar var specificerar jag det med ”en bar” och aldrig med någon jäkla ”krog”. Svinga ölsejdeln på krogarna, era bönder.

Jag återkommer med fler irriterande saker – nämligen störiga företeelser. Den listan måste dock revideras då den just nu är uppe i fyrtioåtta sidor. A4. Maskinskrivet.