Jag ringde till Södersjukhuset efter thaicurrygrytan och förklarade mina vaga och spridda symptom och de tyckte att jag skulle komma in. Alltså drog jag med mig Niklas på den spännande måndagkvällsutflykten. Inne på akuten var det kaosartat. De saknade ett vettigt väntrum som de flesta andra i-landssjukhus brukar bistå med så vi placerade precis vid ambulansintaget. Helt plötsligt låg en man i en säng en centimeter ifrån oss med ett hål i huvudet och helt insmetad i blod. Han verkade också ha hål i sidan för den var täckt med rödfärgade handdukar. Vi spydde nästan. Sedan fick jag den goda nyheten att det bara var sju timmars väntetid tills jag kunde får träffa en läkare. Irriterade klampade vi ner till närakuten men de skulle strax stänga så jag fick bara prata med en tant som sa att jag bara fick äta mannagrynsgröt. Jag hatar gröt men nickade medhållande. Därefter frågade hon vad jag hade ätit till middag. Jag sa ris men Niklas började säga ”gryta” och hann inte utveckla chiliinnehållet eftersom min onda blick nådde hans i tid. Således slapp vi chiliutskällning av närakutssyster. Uppgivna traskade vi till Mariatorgets apotek där jag istället inhandlade dyra 20 mg Losec eftersom jag vid det här laget lika gärna kunde ställa min egen diagnos och låta de med hål i huvudet ta min plats i kön. Nu är vi hemma igen och eftersom min magsäck inte får vara tom tyckte jag att kanelbullar var en utmärkt produkt att fylla den med (i små doser, gott folk, små doser) istället för vitt bröd och välling.