Nu har man invigt det nya gymkortet. De envisades med att ta ett foto på mig som lades in på kortet. Jag ser självklart efterbliven ut eftersom jag hade en urtjusig snedlugg à la åttiotal, tre mindre röda kvisslor och var närmast gråtfärdig. Jag har gömt träningskortet bakom alla andra kort i plånboken. Gymmet var fylld av konstiga människor. Två thailändska sextonåriga killar i jeans som barfota slogs om löpbanden tillsammans med mig och tre oerhört överviktiga medelålders män som uppenbarligen försökte infria sina nyårslöften. Jag körde ett tämligen lugnt tempo med tanke på min stackars kropp som inte utsatts för någon fysiskt ansträngning på alldeles för lång tid. Jag lär ändå erhålla värk imorgon. Gröna linser suger. Brownies, indisk buffé och muffins är de vänner jag saknar allra mest.

Då har man tydligen blivit krönikör också. Synd bara att alla elaka saker jag skriver blir uppmärksammade medan de snälla anekdoterna snabbt läggs till handlingarna. Men man kan inte få allt.

Jag kom att tänka på en kväll på Debaser för några veckor sedan när vi inte kunde släppa denna cheer från filmen Bring it on. Jag tror vi körde den fetstilade raden tvåtusenfemhundra gånger. Mia kunde självklart hela. Hon skrämmer mig ibland. Vem sa att jag var omogen för min ålder? Vem?

I’m sexy, I’m cute, / I’m popular to boot, / I’m bitchin’, great hair, / The boys all love to stare, / I’m wanted, I’m hot, / I’m everything you’re not, / I’m pretty, I’m cool, / I dominate the school, / Who am I? Just guess, / Guys wanna touch my chest, / I’m rockin’, I smile, / And many think I’m vile, / I’m flyin’, I jump, / You can look but don’t you hump, / Whoo / I’m major, I roar, / I swear I’m not a whore, / We cheer and we lead, / We act like we’re on speed, / You hate us ’cause we’re beautiful, / Well we don’t like you either, / We’re cheerleaders, / We are cheerleaders. /Roll call…

Nu har jag plöjt mig igenom SVT:s Snapphanar och dessutom sett en dokumentär om det Skånska Kriget och Snapphanarna. Jag besitter visserligen viss bakgrundskunskap i ämnet då jag hyser ett obehagligt men brinnande intresse för alla förtyckta, ockuperade områden i världen. Det är inte en slump att jag valde att skriva min kandidatuppsats i internationella relationer om Baskien och nationsskapande i allmänhet. Jag har en stark konstruktivistisk syn på nationsskapande vilket ibland motsäger min starka patriotiska kärlek till Skåne. Det försvarar jag genom att påpeka att Skåne faktiskt är ockuperat av svenskar och borde vara fritt. Haha, det bor en snapphane i alla oss skåningar tror jag.

När jag var liten så tyckte jag att historia var ett tämligen oengagerande ämne. Detta berodde på den propagandistiska historiebokssynen i det svenska skolsystemet – inte ett uns bättre än under det sena 1800-talets nationsskapande med Selma Lagerlöf i spetsen. Min minsta lillasyster brann dock starkt för historia och det kan möjligen förklaras genom hennes djupdykning i Skånes historia istället för att sätta Sverige som utgångspunkt. Vi skåningar fick (medvetet?) en väldigt liten förståelse för Skånes roll i den svenska och danska historien och tappade därmed intresset någon gång runt Magnus Ladulås.

Snapphanar var för övrigt en tämligen imponerande produktion men skånskan var på många ställen under all kritik. Varför sätter man huvudrollsinnehavare som inte behärskar språket i just huvudrollerna? Det blev inte helt trovärdigt men trots denna kritik var den sevärd.

Puh, nu fick jag ur mig lite skånepatriotism och kan härmed fortsätta eftermiddagen med kärlek till vår förtryckande, jag menar vackra huvudstad.

Det Nya Livet har börjat. Åt nio kilo halvfärdigkokta gröna linser, några vattniga haricot verts och lite annat äckligt. Om man bara lagar oaptitlig mat så vill man inte ta den andra portionen. Då blir man säkert ursmal inom några veckor.

Nu ska jag spela Stockholmsspelet, dricka te och hallucinera om fett och socker. Jävla skithälsosamma liv.

Idag går allt fel. Känner mig som Timbuktu. Missade telefontiden igen (inte till kronofogden då alltså men ändå), försov mig, anlände till träningen och det blev trassel med kortet vilket ledde till att jag inte kunde träna, den nyttiga och balanserade lunchen bestod av ett knäckebröd och nu har jag fått nog.

Att vara mig idag suger.

Ikväll ska jag:

• Äta upp jordnötsringarna
• Kolla på Snapphanar
• Äta Kattis daimparfait
• Sura över Pete Dohertys annalkande bröllop
• Försöka distrahera N från att sura över att jag surar över Petes annalkande bröllop
• Äta upp alla röror med vitlök från igår

Imorgon ska jag:

• Sluta äta laktos
• Storhandla insulinutjämnande föda
• Träna
• Sura över Petes första dag som gift
• Tvätta håret

Systrarna Collin och Katti the Hottie firar nyår. Undertecknad hade dock fått nog av fotosession och är på väg ur bild.

Nytt år. När jag var yngre hade jag en extrem förkärlek till att föra bokslut över det gångna året och formulera mål och förväntningar inför det nya. Jag har tappat det intresset. Att dela upp livet i år har gett mig en närmast matematisk överblick över det förflutna och således kan jag med ofta med datum komma ihåg när en viss skiva släpptes eller en mellanstadiepojkvän gjorde slut.

Men ett år är bara en siffra. Jag minns dock 2002 som ett dåligt år, 2003 som ett bra, 2004 som ett roligt år och så vidare. 2006 var minst sagt annorlunda. Jag lämnar det därhän och ser 2007 enbart som ett avstamp in i något nytt. Jag kommer inte att tvinga mig själv att formulera högpresterande mål som ska vara uppfyllda senast i december. Jag kommer inte att ge mig själv dåligt samvete att jag är dålig på att höra av mig till vänner. Jag ska försöka att inte flippa ur när mascaran inte blir som jag vill. Jag ska ge mig själv ett break. Jag är utan tvekan min värsta domare, polis och rektor.

Om jag inte är helt perfekt 2007 så ska jag försöka förstå att det faktiskt bara är jag som bryr mig. Ingen annan varken märker eller bryr sig om min utväxt har växt tre millimeter för lång, om jag inte böjer verben rätt på spanska, om jag inte har matchat väskan med skärpet, om jag missat den senaste singeln från det nya pophoppet eller inte kan inom trettio sekunder snabbt ge mig själv en säkerhetpolitisk bakgrundsanalys till de senaste bomberna som fallit över ett avlägset land.

Jag kanske kan tycka att jag är okej ändå. Trots brister. Trots dåliga sidor. Trots misstag. Det kan bli en utmaning som kommer att sträcka sig långt förbi 2007.