I Metro idag kan man finna ett geni som skickat in en insändare. Den lyder såhär:

”Hur ska man döma i ett våldtäktsfall? Det är oerhört svårt då ord oftast står mot ord. Men hur ska en våldtäkt definieras? Det är en våldtäkt när mannen vet om att han våldtar och inte när kvinnan känner sig våldtagen. Kotte”

Jag och Mia skrattade i ungefär tio minuter innan vi började komma med fler smarta tankar inspirerade av den intelligente Kotte. Vi tycker att ett rån enbart kan definieras av rånaren själv. När han känner att han rånar så är det ett rån. ”Offret” kan inte avgöra huruvida han har blivit rånad eller ej. Likaså när det gäller mord. Den som mördar måste få definiera om det är mord. Om han kände att han verkligen mördade så är fallet löst.  ”Offret” kan inte avgöra om han blivit mördad eller inte, även om han nu skulle känna sig död.

Systrarna Collin ska ut och fira juldagen.

Det verkar omöjligt att hitta ett recept på en spansk rätt som ska heta Lomo Salmantino. Jag har snart kollat igenom varenda spansk receptsamling som google har att bjuda på. Jag har dessutom skrivit en desperat kommentar till en spansk matbloggare. Jag misstänker att kommentaren låter ungefär såhär när han läser den:

Hej! Jag vara svenska. Jag letat recept inte hittade. Ni hjälper med fläskfilén med deras grönsaker? Kan vara rödvin i detta maträtt? Tack för svarar.

Min spanska grammatik suger.

Dagens middag bestod av fiskfilé (Pangasius) i ugn tillsammans med zuccini, rödlök, vitlök, broccoli och tomatskivor med Kelda citronsås och pressad citron på. Till det fullkornsbulgur och räkor.

Min kille sa att det såg ut som kräk. Det smakade bättre än kräk i alla fall.

Jag gjorde en jätteturné runt hela Frescati, alltså universitetsområdet innan idag. Jag plöjde mig igenom institutioner jag inte besökt på länge och i princip alla andra platser som krävs för att fixa saker i universitetets långsamma administrativa famn.

Jag blev på köpet sjukt nostalgisk.

 Jag tittade drömmande bort på gräset där vi under några kalla månader 2003 arrangerade manifestationer mot kriget i Irak. Jag log inombords åt mina, Annas och Jossans alla sjuka kvällar på Allhuset. Jag tänkte på kårvalsvakan på Kårhuset under en försommarkväll i maj 2005 då vi drack vin, grillade och scorade två mandat i kårfullmäktige. Jag funderade på hur många hundra timmar som spenderats i universitetsbiblioteket läsandes kurslitteratur och hur många hundra timmars skrattanfall som skett där med resultat att man måste låsa in sig på toaletten för att skratta klart. Jag tänkte på Popaganda. Och på Pop Dakar. Och alla otaliga Coca cola lights med Henrietta eller Tobbe. Jag tittade ut bakom F-huset och mindes när kandidatuppsatsen var fixad och vår lärare bjöd på hemlagad indisk lunch i gräset och Henri, Johan och jag bjöd honom på vin strax innan han gick för att betygsätta oss. Jag minns våra teckningar av folk i klassen som vi ritade när föreläsningen var tråkig.

Det bästa med att tiden går är att man bara minns det roliga. Jag har svårt att framkalla känslan av att köra på en tenta. Plugga tills jag stupar. Råttor vid biblioteksingången.

Education rules.

Då min lunch varit ungefär så långt ifrån näringsriktigt intag man kan komma fick jag panik och gick och köpte mig ett trepack Knorr Vie för att kompensera. Jag hoppas på en balans i kroppen. Dessutom smakade de som koncentrerad saft med lite små slaggprodukter i. Jag undrar vem jag försöker lura?

Dagens åka till universitetet-soundtrack är Beväpna er med Ebba Grön.

Undrar om man kan få se Marie Antoinette om man tjatar på sin kille? Den verkar bättre än säsong två, tre, fyra, fem och sex av Amazing Race.

Dagens middag lagad av undertecknad:

Wallenbergare på älgkött, hemlagat potatismos med muskotnöt, sås gjord på rödvin, köttfond, balsamicovinäger och matlagningsgrädde och små gröna ärter (och lingon till de som ville).

Det är vad jag kallar en äkta söndagmiddag.

Ikväll blir det sedvanlig söndagmiddag hemma hos Malle (alltså jag) och Nicke. Jag ska slänga ihop något enkelt – lite älgwallenbergare med hemgjort potatismos och rödvinsdoftande sås. Jag hörde någonstans att en viss lillasyster vid namn Mia skulle fixa efterrätt.

Först ska jag dock till city för att kolla en inredningsbutik som heter The One och se om de har någon schysst lampa. Eftersom jag med klumpiga fingrar har självopererat en finne vid nästrakten måste jag först ikläda mig ett plåster eller en bit kirurgtejp.