Igår kom min syrra släpandes på en franskläxa som hon skulle vara klar med till nästa seminarium. Jag sa att min hjärna inte fungerade ordentligt igår. Hon sa att jag var bättre på franska ändå. Efter lite snabb hjälp (?) så har tydligen franska gömt sig kvar i min hjärna och uppförde sig under natten som om den tvångsmatats med magic mushrooms. Jag drömde alltså helt vansinnigt.

Jag skulle skriva ett språkprov som var på liv och död. Det höll på hela dagen och jag trodde att det skulle vara ett prov på franska med lite spanska avancerade passager. Min panik växte när provet kom i min hand och varje mening var ett eget språk utan förklaring om vilka spåk som var med. Jag hade i halvtid lyckats komma fram till att språken i provet var spanska, franska, katalanska och Occitanska (Langue d’Oc). Så långt lyckades jag tyda nästan allt. Svårast var att skilja den avancerade katalanskan från Occitanskan. I pausen hade jag panik då jag inte kunde komma på om Provencalska var ett eget språk eller bara räknades som en occitansk dialekt. Bråkade ett tag i mobilen med syrran men gick på det senare alternativet. Till slut klarade jag provet och överlevde. Puh. Tur att jag i sömnen visste att provencalskan inte har högre status än så.

Kollade för skojs skull upp om det verkligen stämde, när jag vaknat och till min förvåning gjorde det faktiskt det. Fast å andra sidan kommer det inte som en chock – jag har skrivit ett par, tre uppsatser, formulerat frågeställningar, avgränsningar och syften och räknat ut makroekonomiska formler i sömnen förut. Det är så underbart att vakna på morgonen och titta i skrivboken som ligger bredvid min säng och se vad som står där denna morgon. Min hjärna måste vara lite felkonstruerad som bara kan vara kreativ under sömn.