Jag besökte minsann gymet idag. Jag sprang, lyfte och svettades. Det var något fel på ventilationen så speglarna i lokalen var fulla av kondenserad svett som rann och själv kunde jag knappt andas i den tropiska hettan.

Efter mardrömsträningen drog jag på mig en tajt mössa och en enorm täckjacka vilket fick mig att se ut som en grå korv (det finns exakta kopior i varenda välsorterad fransk matvaruaffär) och stapplade högröd i ansiktet förbi apoteket eftersom det ligger på vägen hem.

Där hamnade jag i en stol mittemot en man som inte vaknat på rätt sida idag. Jag skulle hämta ut saker som normalt sett inte brukar skapa problem men just idag gick något fel. Mannen knappade och knappade på sin dator. Efter några minuter började han få nervösa ryck i nacken. Ytterligare några minuter senare gick ryckningarna över till regelrätta tics och hela bordet skakade. Han började mumla något ohörbart. Sedan började han skrika på ett språk jag inte förstod. Detta pågick ganska länge. Jag eftersvettades i stolen och mitt ansikte blev rödare och rödare. Till slut väser mannen ondsint fram att jag minsann får kontakta min läkare för en viss kod stämmer inte. Han tittade också misstänksamt på mig, lite som om jag själv hade snott ett recept och skickat iväg det, men missat den viktiga säkerhetskoden. Jag satt tyst som en korv kvar i stolen. Han hämtade de andra medicinerna jag skulle ha, tog betalt med sin ryckiga nacke och gjorde sedan ett sista försök att få fram den luriga medicinen. Då fungerade det direkt. Då blev han sur på mig och frågade flera gånger varför det inte gick innan och hur det helt plötsligt nu kunde fungera. Jag hade ju varken pillat med hans dator när han hämtade den andra medicinen eller spelat honom något annat spratt. Därför sa jag: ”ibland kan ju datorer vara lite konstiga”. Jag fick min medicin och reste mig upp för att gå. Då ser jag att stolen har ett vackert mönster av min bak och mina lår, målade i min egen svett. Tyckte synd om personen efter mig som måste sitta i min svett. Dessutom lär ju den personen tro att det hela rörde sig om inkontinens.

Förnedrad traskade jag hem.