Jag har funderat på devisen ingen är längre bort än sex handslag, vilken brukar användas när man ska visa på att världen trots allt är ganska liten. Detta är en intressant matematiskt uträkning som förbinder oss alla på jorden till varandra i en vänskapskedja som inte når längre än sex personer. Det är ju kittlande att tänka att det bara står sex personer mellan mig och Fidel Castro eller George W Bush. Man ska dock inte glömma att de sex handslagens teori även inkluderar tredje världen och på så vis är det max sex handslag mellan mig och ett fattigt gatubarn som bor på soptippen i Brasilien. Jag läste någon gång en artikel om just de sex handslagen som handlade om en svensk man som en gång åkte till djupaste Afrika. Där träffade han en stam som han sov hos en natt. En man i stammen frågade var han kom ifrån. Svensken svarade att han kom från Sverige. Mannen undrade var i Sverige och svensken förklarade att han kom från Göteborg. Den afrikanska mannen sa då att han kände en person som bodde i Göteborg och uppgav en adress som låg granne med den svenske mannen adress i Göteborg. Uppenbarligen var svenskens granne en polare till den afrikanska stammannen.

Det sägs att de sociala nätverken på internet är betydligt mindre och de virtuella handslagen mellan personer är mycket färre. Kedjorna som förbinder uppkopplade människor i hela världen är mycket korta. Det är sånt jag ibland tänker på. Sverige är till att börja med ett pyttelitet land. Jag är övertygad om att här gäller snarare devisen en eller två handslag till alla i landet. Så fort jag möter en ny bekantskap så pratar man snabbt om var man kommer ifrån, vilka man känner och ofta, inom fem minuter har man hittat ett par personer som man redan har som gemensamma bekanta. Hur är det då inte på internet? Många är med i s k communities och forum, har en blogg och slutligen vet alla i intenetsverige vem de är. Och de vet själva vem alla andra är.

Jag har en blogg. Det är den enda plats som jag regelbundet återvänder till och uppdaterar ofta. Här är jag också helt öppen med vem jag är. Jag funderar därför ibland om det någon gång är folk som jag känner, en gång har känt eller ytliga bekanta som har läst här. Det är det säkert. Jag undrar också hur många anonyma bloggar jag har läst där jag egentligen känner författaren eller åtminstone vet vem det är.

Bara så ni vet – vi vet kanske egentligen vem alla är  – vi är bara en handslag eller två i från varandra.