Jag är något av en soppfantast. Jag tror det beror på avsaknaden av soppor under min barndom. Aldrig en enda gång serverades vi soppa. Fortfarande skulle nog mina föräldrar skaka på huvudet och fnysa att soppa inte är riktig mat om man förde det på tal som lunchalternativ eller liknande. Jo, just det, nu kom jag på att vi faktiskt ett par gånger har ätit kantarellsoppa som förrätt i mitt barndomshem men det var bara när vi hade gäster så jag antar att det var för att verka normal eller något som kantarellerna serverades i rinnande sörja istället för i den sedvanliga såsen. Jag växte dock upp utan några större avsaknad-av-soppa-djupa-ärr-i-själen.

Nu är jag däremot galen i soppa. Speciellt som lunch under vinterhalvåret. Jag älskar nästan alla slags soppor – krämiga, trögflytande grönsakssoppor, saffransdoftande fisk -och skaldjurssoppor, sparrissoppor, svampsoppor, lins -och tomatsoppor, minestrone you name it. Jag brukar ofta göra mina egna soppor men har kommit fram till att Keldas kylda soppor faktiskt är hur goda som helst och löjligt lätta att värma på. Nu har jag dessutom funnit ännu en favorit bland kylda soppor och det är Campbells nylanserade enliterssoppor. Grymt gott och nyttigt till lunch med en bit hårt bröd med pålägg.

Jag vill tillägga att jag inte får pengar av sopptillverkarna för att säga detta. Detta är mina egna väl utprövade åsikter och ni kan lita på att min röst inte är köpt.