Puh. Har varit på spinningpass. Jag avskyr verkligen att träna men jag måste. N följde med och det var tur för annars hade jag aldrig kommit iväg. Vi svettades och hade andnöd under ett pass och nu är vi hemma. Dags att stoppa något i magen. Duktig som jag är har jag dock redan förberett middagen innan vi stack till träningen.

Varför finns det alltid en eller två föreningsfreak på alla Friskis & Svettispass? Föreningsfreaks är sådana personer som i vuxen ålder saknar vänner och engagerar sig därmed i alla föreningar de kan då de inte kan blir elimineras från denna grupptillhörighet. Oftast finner man dem i bostadsrättsföreningar där de tar varenda sekund på dödligt allvar. Annars går de att finna på i princip vilken typ av förening som helst – idrottsföreningar (Friskis & Svettis företrädesvis), kyrkan, obskyra studentföreningar (här talar jag verkligen av erfarenhet). De känns igen på sin stil – hos män ser man ofta en kal hjässa i kombination av enorma stålbågade glasögon och tråkig klädstil, deras tafatta men korrekta sätt, deras brist på social kompetens och deras vilja att verkligen vara en i gänget.

På Friskis & Svettis finns det alltid längst fram där de drar skämt med instruktören, de hjälper gärna till och leker ”extra-instruktör” och de svarar alltid ett högljutt ”JA!” när instruktören i slutet av passet frågar om man orkar kämpa lite till.

De irriterar mig. Jag vet att jag borde tänka att det kanske är kul för dem att säga till folk (läs cykel-niklas) hur spinningcykelsadeln ska sitta, att få vara med i gänget och att komma med klämkäcka kommentarer. Men jag står inte ut. Jag ger dem ett mörkt ögonkast, fortsätter trampa och går sedan hem och skriver ett blogginlägg om hur mycket de irriterar mig.