De flesta dagar fylls av ett soundtrack för mig. Detta har inget att göra med att jag under dagen lyssnar på några speciella låtar. Min hjärna fungerar nämligen så. Det kan vara en schizofren avart som istället för röster i hjärnan ersätts av musik. Det börjar när jag vaknar och håller på så hela dagen. Vissa dagar är musiken sorglig och deppig och andra dagar är det närmast en powerpopssymfoni i min påvra skalle.

Idag är en konstig dag. Jag hör inte en enda melodi. Inget gitarriff. Inte ens en takt. Det är helt tyst. Idag är dagen jag inte har något soundtrack överhuvudtaget och det känns läskigt.