Den ultrasupersnygga och extremmoderna diskmaskinen har lagt av. Antingen saknar jag en diskmaskinsgen (ungefär som att jag saknar den viktiga packningsgenen som krävs när man ska resa) eller så var det fel på diskmaskinen från början. Nu är det handdiskning som gäller fram tills servicegubbarna får tummen ur. Och sånt kan ta tid. Jag har dock glömt hur man handdiskar vilket resulterar i att jag enbart kommer att kunna äta hämtmat och mackor tills åbäket behagar fungera igen.

Under förmiddagen har jag som varje vecka inkasserat de sedvanliga mejlen från Spy Bar, Teatron och Fritz’s Corner om vad som gäller den kommande helgen. Jag känner mig sugen på att gå ut på lördag då mitt uteliv hittills under 2007 har varit under all kritik. Vet ni vad jag gör då? Jag ringer inte upp kompisarna och kollar vilka som vill hänga på. Jag planerar inte vilken outfit som behöver rastas. Jag funderar inte heller på var förfesten bör äga rum och vilka snittar som vore godast att göra. Jag surfar istället in på SMHI för att ta redan på hur många minusgrader det kommer att vara lördag kväll. Shit, vad jag hatar kombinationen av nordpolskyla och lastgammalhet.

Vi höll på att plocka i ordning här efter byggarnas senaste besök och då dök helt plötsligt ett halsband upp bland alla grejer på matbordet. Det var ett uppenbart damsmycke och inte alls något som tillhörde mig. Jag tänkte, kan min kille ha en annan kvinna vid sidan av som har glömt sitt halsband i en het stund? En sekund senare kom jag på att jag sitter ju här i soffan på mitt ass 24-7 så jag borde ju ha sett om otillbörlig kärlek ägt rum i så att säga samma rum. Sedan kom jag på att det nog var min syrras halsband som hon måste ha glömt när hon campade här i lördags.

Jag insåg också att jag borde göra lite fler saker än att sitta i den där farligt sköna soffan. Jag kan ju åtminstone ge killen en teoretisk chans att ha en affär. Imorgon ska jag skriva mer (i datarummet) så jag får ihop handpenning till åttamiljonerslyan och sedan fika med Tobbe.

Orkade inte laga mat så jag och Niklas satt och googlade thaimatställen i närheten. Det lilla thaistället inne på Ringen har ju stängt sedan de började bygga om. Vi hittade inget som låg tillräckligt nära för att man skulle orka gå ut i snön och kylan. Istället fick det bli en snabb fisk -och skaldjurssoppa. Ingen saffran tyvärr men rikliga mängder räkor, färsk dill och vitt vin. Det gick ner. Imorgon ska jag starta en protestmarch alternativt enmansmanifestation inne på Ringen för att få tillbaka thailändarna.

Detta är resultatet av det nybyggda köket. Inte dåligt va?

Från en annan vinkel.

Min kille kan sina saker.

Min kille sa häromdagen att man kunde ta en dag och åka skidor i hammarbybacken. Som den härliga pessimist jag är kom jag direkt på att jag saknade kläder för det ändamålet. Jag menar det är ju inte hundra att åka slalom i stuprörsjeans och skinnjacka. Min kille sa att man kunde låna täckkläder av någon. Jag hade inga fler negativa argument längre.

Senast jag åkte utför var på sportlovet i nian i de österrikiska alperna. Under min uppväxt åkte jag dock en del utför, både i fjällen och i alperna några vintrar. Jag var aldrig någon stjärna men jag tyckte att det var kul. Min syster Anna är däremot en av de sämsta slalomåkare vi har i det här landet. Jag minns Österrike 1994 när pappa åkte före Anna och stannade upp i backen för att se att hon hängde med. Det gjorde hon tydligen inte eftersom hon inte gick att finna någonstans i backen. En stund senare kom en ursinnig Anna ut ur skogen med skidorna i handen och började gå nerför en alptopp. Där, inne i de österrikiska skogarna hade hon fått nog. Anna blev så att säga aldrig någon OS-medaljör.

Jag minns en vinter då jag åkte första åket med mamma och glömde bort att man skulle svänga om man skulle ta sig ner för ett berg. Det resulterade i ett jag åkte störtlopp rakt in i en liftstuga och skidor och stavar flög åt alla håll.

Under den där alpsemestern 1994 dejtade jag en kille ett par gånger. Vi misstänkte att hans familj nog var inblandad i maffian. Detta självklara antagande baserade vi på att han var halvitalienare och halvpolack. Dessutom skickade han brev hem till mig efter resan på rosa tjejbrevpapper. Jag svarade aldrig.

Kanske dags att våga stå på ett par skidor igen. Min rädsla är en kombination av att jag ska bryta ryggen eller nacken och att jag ska vara dålig. Nu kan jag ju tänka att jag en gång för längesedan faktiskt kunde åka skidor ganska hyfsat. Jag vill inte att det minnet ska förstöras.

Veckan onödiga men otroligt gott luktande måste-ha är denna ljuvliga kanelparfym från  Commes des garcons. Jag måste in och prova den varje gång jag går förbi c/o Stockholm på Götgatsbacken.

Dåligt just nu:

• Jag åt för mycket till middag vilket innebär att jag får ligga i framstupa sidoläge i några timmar nu
• K-Fed är gäststjärna i kvällens CSI
• Jag glömde träna idag
• Spisen vickar när man rör den

Bra just nu:

• Köket är sjukt snyggt sedan granitbänkskivan kommit på och den nya kranen installerats (för foto se här)
• K-Fed är gäststjärna i kvällens CSI
• Jag var värsta kupongstjärnan på Vi innan vilket gjorde att jag rabatterade kalaset med c:a sjuttio kronor
• N hittade två oöppnade paket tampax, ett paket bakplåtspapper och duscholja på vinden (renovering gör att saker hamnar lite överallt)

Jag har tänkt på att varje gång jag har kommit smygande fram till byggarbetarna under denna renoveringsperiod av några månader så har dialogen sett ut på följande sätt:

Jag: Jaha, hur går det?
De: Problem.
Jag: Oj, är det allvarliga problem?
De: Stora problem.
Jag: Jaha, jag ska säga till Niklas.

Trots det har allt blivit jättefint.

Jag har haft en natt då jag sovit i omgångar. Det började med att strömmen gick i lägenheten vid kvart i elva vilket resulterade i att jag och Niklas fick börja lussa, go all medieval, ja kalla det vad du vill, synen var densammma – två förvirrade personer och en bricka med värmeljus (tack Mia för att du glömde kvar påsen i lördags!). Jag läste till och med några kapitel i sängen med brickan full av ljus som enda ljuskälla. Jag råkade också släcka tre ljus genom att vända på kudden vilket satte mig i en scout-trauma-levande ljus-stress. Sedan fick jag myrkrypningar i benen. Efter en timme till kom strömmen tillbaka och resulterade i att varenda lampa i lägenheten tändes och jag gav mig ut på släckarturné. Lyckades slutligen somna men väcktes halv åtta eftersom byggarbetarna kom då. Slumrade lite i soffan och drömde att jag ställde mig på en våg som visade 90 kilo. Då vaknade jag med två byggare en meter bort. Sedan har datat litet. Jag måste producera mycket text nu för jag har hittat en snygg lägenhet med utgångspris på åtta miljoner som jag vill ha. Niklas säger att jag måste öka min inkomst då. Han är så praktiskt lagd.