Jag älskar att läsa. Det har jag gjort sedan jag var fyra år och lärde mig läsa på egen hand. En dag bara läste jag något och mamma undrade hur jag visste vad som stod där. Jag svarade: ”Jag bara läste”. Sedan dess har säkert tusentals böcker passerat revy under mina kritiska ögon. Jag kommer också från en bokslukande familj. Inte sällan kan man finna hela familjen plöja sig igenom högar med litteratur. Vi läser snabbt också. En pocket på någon timme. Därför har jag i perioder varit snål och köpt böcker enbart med sidantal som urval. Det har lett till många dåliga kärleksromaner i ryggsäcken. Jag har också läst många underbara böcker. Jag insåg tidigt att jag måste dräneras på känslor och stress för att kunna tillgodogöra mig den bästa litteraturen. Oftast sker detta på sommaren när vi tillbringar ett antal veckor i vår sömniga spanska by. Då brukar mamma skicka en flyttlåda med lastbil till Spanien så vi alla har mängder med sidor att läsa. Och det gör vi.

De senaste böcker som jag anser har varit otroligt läsvärda är:

• Tusen små bitar av James Frey. Oavsett alla spekulationer huruvida historien är helt sann eller inte så älskade jag den. Jag levde i boken och maken till drivande språk får man leta efter.
• Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. En finstämd bok med spröda relationer, mörker men full av värme.
• Vindens skugga av Carlos Ruíz Zafón. Jag fick boken hovlevererad från Spanien via Sverige sekunden efter den kom på svenska. En helt fantastisk historia som berör. Om man dessutom är bekant med Barcelona och den spanska diktaturen blir den ännu mer härlig. En litterär Da Vincikod men tusen gånger bättre.

Andra böcker jag älskar:

• Den hemliga historien av Donna Tarrt. Boken som spädde på mitt redan brinnande språkintresse. Boken som fick mig att sukta efter ett liv på universitetet. Ett fantastiskt språk, en underbar historia, en guldklimp i pocketformat.
• Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson. En otroligt gripande och lättläst bok som vänder upp och ner på gott och ont i andra världskrigets Tyskland.
• På stranden av Nevil Shute. En bok skriven under kalla kriget där kärnvapenkrig lurade runt hörnet. Det var säkert femton år sedan jag läste den men fortfarande sitter den fast.
• 1984 av George Orwell. Ett måste helt enkelt. Fantastisk bok.
• Harry Potter-böckerna av J K Rowling. Välskrivna böcker utan någon gräns för fantasin.

Jag råkar inse att jag skulle kunna fortsätta i evighet med detta inlägg så vidare boktips kommer längre fram. Om du har en bok du vill tipsa om  – kommentera gärna.

Igår kväll var det dags att fira Mias stundande födelsedag. Vi var ett gäng som möttes upp på La Cucaracha här på Söder för att intaga mången tapas till facila priser. Till slut beställde alla in tre tapas var vilken resulterade i en vitlöksöverdos utöver det vanliga.

Henrietta drog det kortaste strået då hon artigt frågade Niklas:

-Hur är det?

-Bra men trött, svarade Niklas.

-Vad har du gjort? undrade Henrietta.

Då påbörjade Niklas en histora som satte igång i september 1977 då han föddes och berättade detaljerat om hela sitt liv. Jag gick på toa någon gång kring oktober 1994 då Smashing Pumkins spelade i Stockholm och Niklas berättade detaljrikt om en praktik i skolan.

Tjejerna sörplade lyxiga drinkar och jag och Anna bestämde oss vid midnatt att dra oss mot Debaser. Vi ställde oss i kön och efter exakt åtta minuter hade kylan knäckt oss å det grövsta. Då linkade vi tillbaka till Slussens tunnelbanestation som två polaräventyrare som tillbringat de senaste fyra dygnen på ett flytande isflak innan räddningshelikoptern dykt upp. Dock hade vi annan klädstil. Kylan tvingade oss hem helt enkelt. Det irriterade oss mer än ni kan ana.

Nu ska jag hoppa i andra kläder för att åka på söndagsmiddag hos svärföräldrarna.

Flames to dust
Lovers to friends
Why do all good things come to an end?

Söndagens jag-är-numera-mycket-blond-men-det-gör-inte-saken-bättre-soundtrack är utan tvekan Nelly Furtados All Good Things.

Igår kväll kom Anna hit och vi lagade vitlöksbröd och papardelle med kantarellsås och en massa parmesanost på. Till det drack vi ett glas rödvin och snackade. Sedan kollade vi på Children of Men. Den var ganska bra men de sköt lite för mycket för min smak. Jag är ju inget fan av våld precis.

Jag är inte alltför förtjust i den här kylan eftersom den sätter mig i en besvärlig situation gällande ytterplagg. I kväll vill jag nämligen ha en viss jacka men den kommer att vara för kall för minus tolv grader. Alternativet är en kappa som jag håller på att spränga knapparna på eller en täckjacka som får mig att se ut som en scout/amerikan/kth:are. Det är ju ett verkligt problem. Ikväll ska vi nämligen fira Mias födelsedag. Vi är ett helt gäng som ska käka middag på La Cucaracha här på Söder för att sedan fortsätta ut till möjligen Debaser.

Jag lider av ett tämligen gravt Coca cola light-beroende och idag har mitt beroende fått sitt lystmäte. Ica Ringen säljer två liter av den amerikanska kokaindrycken för endast 9,90 kronor styck. Detta erbjudande sträcker sig till söndag och jag har redan börjat bunkra upp. Igår kväll började jag planera att jag skulle investera i en skrinda så jag kunde transportera mina ohyggliga mängder läsk hem. Men sedan kom jag på att en skrinda nog kan vara dyrare än vad man tror plus att jag inte visste var man köpte en sådan. Istället släpade jag åtta liter i en plastpåse idag. I morgon ska jag ge mig på samma projekt. Snart kommer hela lägenheten vara full av Coca cola – lite som det där puckot i Burger king-reklamen som har hela lyan full med burgare. Jag är åtminstone ekonomiskt lagd. Det får man ge mig.

Jag var och tränade. Jag ljuger inte. Jag var absolut den sämsta på hela spinningpasset. Den 89-åriga gubben bredvid körde säkert sju gånger hårdare än jag, men det spelar ingen roll. Jag gick dit. Det hade inte gått utan Niklas fantastiska KBT-insats men nu känns det bra. Hurra!

Vid halv sex dök mina systrar upp här på Södermalm med McDonald’s-påsar i händerna och med den bitterljuva nyheten att McD’s kör en kampanj med friterade ostar formade som hjärtan. Där föll hela min bild av hälsosam Anna Skipper-mat och träning samman. Ost är ju mitt heroin. Eller kokain. Om jag hade tagit kokain istället hade jag sett ut som Kate Moss. Nu är jag närmast trind. Jag satt i alla fall och petade i min lax och broccoli medan systrarna tuggade speciella kryddiga pommes. Mia den lilla tomten hade dessutom köpt presenter till oss för vi var så bra systrar. Jag fick ett par byxor/tajts från Urban Outfitters och Anna ett par assnygga örhängen. Hon är ju bara för gullig, det lilla livet.

Sedan åkte jag och mina systrar till Kulturhuset för att höra Lucía Etxebarría prata i en timme. Det var coolare än att se vilket band som helst spela. Jag tycker att hon är så sjukt cool, älskar vad hon skriver och stödjer henne så mycket i det svåra med att vara uttalad feminist i det konservativa Spanien. Hon är verkligen min idol nu. Det var grymt att höra vad hon hade att säga om sina böcker, om karaktärerna, om sig själv. Gud, vad jag beundrar människor som vågar hänga ut sig på det där sättet. Hon pratar om droger, terapi, prozac, Aznar-regeringen och Baskien på ett helt naturligt sätt. Efteråt skulle Anna få en av hennes böcker signerad och jag och Mia stod med i kön som två groupies.

Efter denna underbara författarkväll gick jag och Anna bort till Riche en runda. Det är ju faktiskt torsdag och då bör man ju vara där. Vi såg Mogge. Han hade en extremt ful jacka. Blev inte han vald till Sveriges bäst klädda man på Elle-galan? Det stämmer i så fall inte längre. På tunnelbanan hem satt jag mittemot han som sjöng Du är så yeah yeah wow wow. Han skröt om Greklandssemester. Nu ska jag dricka coca cola och sova.

Idag har jag intagit:

• Ett tunt knäckebröd
• En skål soppa med bl.a purjo, morot, linser, broccoli, tomat och gul lök.
• En drink gjord på en banan, en handfull frysta jordgubbar och en skvätt lättmjölk.
• En avocado med citron droppat på.

Idag vill jag inta:

• Delikatessköttbullar
• Räkor (såklart)
• Nachos med guacamole
• Spagetti
• Ost
• Chokladmuffins

Blä.

Ikväll ska jag och mina systrar gå till Kulturhuset och lyssna på Lucía Etxebarría. Hon är min spanska favoritförfattare. En feminist som inte väjer för svåra ämnen samtidigt som hon blandar friskt med triviala ting. Om ni inte läst hennes bok Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel så vill jag verkligen tipsa om den. En chicklitt utan yta och full med ångest. Den går att köpa här.

Sverigedemokrater. Herre min skapare. Jag och min kära syster Mia har suttit klistrade framför dokumentären om sverigedemokrater på fyran. Först skrattade vi. Sedan skrattade vi så vi kiknade. Till slut blev vi mållösa. Detta kan vara det mest pinsamma vi har sett på tv sedan Linda Rosing i Big Brother. Vad vi har lärt oss om sverigedemokrater efter denna kväll är i alla fall att:

• Sverigedemokrater måste få en föreläsning från någon bättre bildad i partiet för att lära sig hur man hälsar i hand, kallpratar och talar med människor. Där fick vi våra fördomar besannade – sverigedemokrater är alltså en bunt lågintelligenta, tjurnackade rednecks.
• Det är mycket viktigt att värna om de svenska värderingarna. Dessa värderingar är (efter mycket lång betänketid hos de intervjuade) surströmming, midsommar (”så man har något trevligt att prata om på fikarasten”) och slutligen grillning.
• Andre vice ordförande vill kasta ut sig själv från Sverige om hon bara kunde. Ibland verkar det som de trasslar in sig i sina egna åsikter.
• Sverigedemokraterna är förtjusta i dödsstraff då de gärna vill ta i med hårdhandskarna mot kriminalitet. Det intressanta blir ju i så fall att sverigedemokraterna då måste avrätta varandra i elektriska stolen då en stor del av medlemmarna är kriminellt belastade. Men vid närmare eftertanke värdesatte de ju grillning så högt så det kanske är lugnt.
• I Landskrona talar ingen svenska längre. Absolut ingen. Landskrona har flyttats till Utlandet. Om man som svensktalande åker dit måste man anlita en tolk. Shit, vad jobbigt, tänker vi. Vi funderar också på var Utlandet ligger.
• Invandringen måste stoppas nu annars kommer vi stackars ursvenskar att sättas i reservat. Se hur det gick för indianerna i USA, menar de.

Vi måste ju bara byta parti nu. Vi älskar en riktigt marinerad grillad flintastek på midsommar.

Väl mött.

Malin och Mia