Ibland är jag glad att ingen hör mig. Jag har en tendens att sjunga utan att tänka på det – lite som den där stackars ungen i About a boy. Jag upptäckte för ett par minuter sedan, när jag stod med disken, att jag sjöng på Enter sandman med Metallica. Jag hade antagligen sjungit på den i ungefär en kvart. Då upptäckte jag att jag sjöng den på en mycket kraftig sydstatsbrytning. Varför vet jag inte men jag skämdes å det grövsta när jag kopplade vad jag gjorde.