När jag började skriva denna blogg så var det för min egen skull. Det är det helt och hållet fortfarande. Från början hade jag som policy att inte svara på kommentarer. Om jag skrev ett inlägg var folk självklart välkomna att kommentera men jag hade liksom sagt mitt genom inlägget och hade inget mer att tillägga så att säga. Jag vet inte riktigt när detta förändrades men under en period började mycket trevliga och roliga personer kommentera det jag skrev och då kunde jag inte låta bli att svara då och då. Nu svarar jag på allt som ni kommenterar för många fantastiska tjejer har blivit som mina vänner genom dagliga kommentarer, många skratt och varma ord.

 

Tanken var från början att jag ville ha ett ställe där jag skrev tämligen meningslösa saker som en spegel till allt annat jag då skrev. Bloggen skulle fungera som ett sätt för mig att släppa på saker och ting. Normal sett är jag en perfektionist och en språklig svenskafascist vilket gör att alla mina andra texter är överarbetade, felfria och då och då till och med briljanta. Inget av mina blogginlägg har tagit längre tid att skriva än vad det just tar att trycka på tangentbordet. Allt är skrivet rakt upp och ner utan eftertanke eller ambition att formulera om det eller ändra styckeindelningen. Detta har ibland varit svårt för en fascist som jag, att släppa på både innehåll och formuleringar. Men samtidigt så har det gett mer än det har tagit. Min blogg har liksom inte en litterär ambition eller liknande.

 

Kommentarsfunktionen går dock att diskutera i alla oändlighet. Alltid finns det någon idiot som ska skriva något onödigt eller puckat. Jag vill bara förtydliga en gång för alla att det ni läser här är fragment av mitt liv, vissa väl valda delar. Det är inte hela mitt liv. Många verkar tro att de kan förstå sig på mig som person och dra slutsatser genom gedigen bloggläsning. Det kan ni inte. Många saker nämns överhuvudtaget inte alls och vissa saker är minst sagt modifierade. Jag har absolut inget intresse av att hänga ut varenda detalj om mitt liv. Hade jag velat det hade jag valt att vara anonym. Integritet är ett ledord i mitt liv.

 

Ibland undrar jag. Ni som skriver elaka eller tanklösa kommentarer – säger ni samma saker som ni skriver till personer ute i den riktiga världen? Jag hoppas verkligen det. Annars är ni helt enkelt patetiska människor. Det är så enkelt att skriva ihop en tafflig kommentar men betydligt svårare att konfrontera personer på riktigt. Mitt råd till er är att öva på att konfrontera personer som stör er på riktigt i den riktiga världen. När ni behärskar det är ni välkomna tillbaka att kommentera mig.