Min synnerligen starka kräkreflex har kommit tillbaka i full stryrka. Försökte mig just på en enkel tungskrapning vilket resulterade i en sekund ifrån kaskadkräkningar. Puh, sa jag och tog mig för pannan och började minnas svunna tider i studentkorrdoren.

Jag minns den förmögne sudanesen som bodde med oss ett år som i vanliga fall lagade spännade afrikanska rätter som jag hela tiden försökte provsmaka, men också hade den mest irriterande vanan av att koka kycklingkorvar till frukost på lördagar. När jag brukade stappla mig ut för föda vid elvatiden kokade korvarna alltid som mest och odören som spred sig fick mig alltid att springa tillbaka till mitt rum för den sedvanliga sudan-korv-spyan. Det var tider det. Värst var dock koreanerna som hade en typ av torkad småfisk som de slängde ner i all mat. Jämförelse: Om vi hade ställt ut tio öppna burkar surströmming i korridorsköket under en vecka i augusti så skulle det ändå lukta som nybakta kanelbullar jämfört med vad en enda av deras avskyvärda förmultnade fiskar gjorde. Oj, vad många gånger jag under det året fick släppa all mat jag lagade och sprinta till mitt rum för den klassiska rutten-koreafisks-kräkningen.

 All leva med massor av människor från andra kulturer kan både vara helt absurt roligt i den subkultur som uppstår i bostadsområdet. Det kan också vara helvetetet på jorden. Hur det än slutade så har vi alla tonvis med vansinniga historier att förtälja eftervärlden. Eller hur Jos, Anna, Katti, Susanna, Sara, Stefan and the rest?