Spelar inte längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll

Det är de inledande raderna i Kents lilla mästerverk Socker. Ungefär så känner jag mig nu och förbannar idioter som skriver så sorgliga texter. Men nästa tanke som dyker upp när jag tänker på den här låten är mer absurd och riktigt roligt.

Jag och min syrra var som vanligt i vår lilla byhåla i Spanien för några år sedan. Våra barndomskompisar övertalade oss att gå ut i grannstaden vilket ofta bär oss emot eftersom vi alltid föredrar det händelselösa men ack så roliga kvällslivet i vår by. Dock valde vi denna gång att följa med för det finns fler roliga uteställen där. Vi började på grannhålans bästa klubb som ligger ner vid flodbanken, strax nedanför den vackra bron vid den stora floden Ebro som några kilometer längre bort rinner ut i Medelhavet. Där hade vi som vanligt kul och drack något vodka limón. Sedan skulle vi vidare till en privat fest som hölls på en liten bar något kvarter bort. Där skulle halva byn fira av en tjej som skulle åka på Erasmustermin till Köpenhamn och alla var självklart i chock över att en katalansk flicka skulle resa till vikingaland där folk talar obegripligt och inte äter paella varje söndaglunch. Vi hälsade på tjejen och på lite annat folk vi kände innan vi drog oss in mot dansgolvet som fixats kvällen till ära. Där stod en kryllig katalansk DJ och spelade gammal indie som vi självklart dansade till. Helt plötsligt där bland alla byakatalaner, romdrinkar och omoderna byxor sätter DJ:en på en låt vi känner igen men omöjligt kan placera de under de första tonerna eftersom vi inte tror våra öron. Snart börjar en vers på VÅRT språk, mitt i obygden i Spanien där de flesta inte ens har rest till Madrid eller hört engelska. Det är alltså ovanstående låt – Socker med Kent – som får katalanerna att bjuda upp till dans. Jag och syrran dånar av chock och springer fram till DJ:en. Han visar sig komma från en extremt liten by uppe i bergen och brukade med hjälp av sitt dåliga modem och ett brinnande musikintresse hitta låtar från avlägsna länder som Sverige och var således ett stort Kent-fan utan att förstå ett ord av låtarna. Vi kramar honom av lycka och hyllar hans musikaliska äventyrlighet innan vi återgår till dansgolvet och skriker med i texten. Spanjorerna tittar, pekar och skrattar åt de svenska amasonkvinnorna som sjunger utomjordingspråk och vi befinner oss i trans av att musik verkligen får kulturella barriärer att brytas.

Det är sådana historier som får även de sorgligaste textraderna att förmedla bubblande glädje och underbara minnen.