Det äckligaste jag vet är råttor. Det har säkert ni som läst ett tag förstått vid det här laget. Jag och min kille kom just hem från mataffären bärandes på tunga kassar. Porten stod på glänt och vi gick in. Jag gick först och började gå upp för den första trappan. Där – på ett av trappstegen – ligger en råtta  – stor som en mindre tax och vilar sin sista vila. Jag känner hur hela mitt liv passerar revy och ställer mig och skriker med den högsta och ljusaste röst ni kan föreställa er. Sedan sprang jag till hissen där jag började skaka och fick tårar i ögonen. Min kille säger coolt: ”langa hit en näsduk så jag kan slänga ut den”. Då skriker jag ännu mer men ger honom några näsdukar efter lite övertalning. Sedan säger jag att han inte får åka hiss med mig om han rör råttan. Därefter åker jag upp till lägenheten och min kille hämtar råttan i svansen och slänger ut den. Han sa att den åtminstone vägde ett halvt kilo. Jag sitter med kräk upp i halsen nu. Buhäää!