Jag skulle laga bakad potatis till mig och min syster innan ikväll och hann placera dem i mikron i hela tre minuter innan strömavbrottet gjorde sitt inträde – som vanligt. Vi fick mackor till middag. Varför jag blev så sugen på bakad potatis berodde på en diskussion jag hade med min andra syster i måndags – dagen innan hon åkte iväg till Andalusien för att besöka pojkvän och gamla hemstäder. Den löd såhär:

Mia: Åh, jag ser också fram emot de där underbara bakade potatisarna som man kan köpa på ett litet ställe.

Jag: Aha, vad är det för fyllning i dem då?

Mia: Det är allt möjligt gott – skinka, sallad, oliver, kanske tonfisk för den som vill.

Jag; Mmm, det låter gott.

Mia: Min kille tar allt i sin.

Jag: Vad tar du då?

Mia: Skinka.

Jag: Men var det inte sallad och sånt?

Mia: Jo, men då ligger det oliver i den och det gillar jag inte.

Jag: Så du tar bara skinka….? Och potatis?

Mia: Ja.

Jag: Det lät ju… eh….verkligen som något att se framemot i flera månader.