Nu har jag suttit och sjungit mig igenom hela Lush Lovelife-skivan från 1996. Jag missade dock spår nio som jag inte kom på vilken det var. Det suger att vilja lyssna på en viss skiva och inte ha den här. Min hjärna tillsammans med min sångröst a cappella ger inte alls samma känsla som att höra skivan på sin stereo. Kommer dessutom aldrig att komma över det faktum att trummisen hängde sig ett  par dagar innan vi skulle se Lush på Mejeriet i Lund för drygt ett decennium sedan. Fick lämna tillbaka biljetterna. Kunde han inte ha stått ut med sitt miserabla liv åtminstone en vecka till?

Imorgon blir det mezekalas hos mig med goda vänner och rödvin. Sedan går vi alldeles säkert till Julia på Restaurangen eftersom det var så sweet förra veckan. På lördag är jag hembjuden till Sjöstadens coolaste popkille på middag vilket ska bli jätteroligt. På tisdag är jag inbjuden på någon modetillställning med snittar och vin vilket alltid uppskattas och just nu avnjuter jag en Japp i mitt eget förträffliga sällskap. Det känns som om det håller på att ordna upp sig.

Jag kom att tänka på en dejt jag var på för något år sedan. Till att börja med var själva dejten ett missförstånd då jag trodde att jag skulle möta en man som kunde ge mig bra kontakter för ett framtida jobb medan han trodde att det rörde sig om en regelrätt dejt. Mannen var säkert elva år äldre än jag och skulle inte på något sätt i världen kunna kvala in som någon som jag normalt sett skulle träffa på tu man hand över ett glas vin.

När jag väl befann mig på dejten hade jag inte så mycket val annat än att spela med och finna mig i situationen. Han var en sån där man som snubbelsprang förbi en för att kunna öppna dörren och dejtade som om man var på anställningsintervju. Varenda samtalsämne som dök upp ebbade snabbt ut eftersom vi verkligen inte hade någonting gemensamt. Han frågade om min musiksmak och jag svarade ingående om hur britpopen gått i graven men hur electron var på ingång och snöade såklart in på en massa snack om obskyra band. Hans comeback på det var att fråga om det var Dave Grohl som var min idol. Sedan frågade han vilken musik jag inte gillade och jag började ondgöra mig över funk och gungade huvudet på ett töntigt sätt för att understryka mitt funkhat. Självklart älskade han ju funk. Sedan blev det tyst ganska länge.

Efter denna katastrofala dejt blev jag chockad när jag erhöll ett sms från mannen ifråga som frågade om jag ville komma hem till honom på middag. Jag tackade snällt nej. Sedan började jag och Henrietta hypotetiskt föreställa oss scenariot av mig på middag hos mannen. Det börjar med att jag ringer på. Jag har tagit med mig en halvtom bag-in-box, alternativt en pet-flaska med bag-in-box-vin (student som man var fanns det knappast några alternativ) som jag flott lämnar över. Sedan tar jag av mig mina skor och har självklart på mig nylonsockor under på vilka jag kanar mig lojt fram till soffan där jag erbjuds att sitta. Mannen sätter igång stereon med den simplaste soul ni kan tänka er och häller upp ett glas vin med ett runt underlägg under ”så inte soffbordet får ringar”. Sedan gäspar mannen och slår ut armarna så hans hand hamnar bakom mitt huvud. Sedan springer jag. Henrietta och jag kom aldrig längre än så i vårt hypotetiska scenario för jag fick för mycket ångest då.

Jag vill tillägga att jag aldrig mer träffade mannen men att han hörde av sig åtminstone tre gånger i veckan under nästan ett år. Snacka om kille som bara ville ta sig en fru utan att refektera över att man kanske måste ha något att prata om också.

Jag funderar på att svänga ihop en liten Mezebuffé ikväll. Några spett med kyckling eller köttfärs i sumak och citron, pitabröd, hummus (har både kikärter i massor och färsk bladpersilja), kanske lite bulgursallad till det? Någon syster som vill komma?

error

I natt drömde jag att augusti precis hade blivit september och sommaren var slut. Jag försökte komma på vad jag hade gjort hela sommaren men insåg att jag inte kom på en enda sak. Då fick jag panik och insåg att jag måste ha levt i en dvala från mars till september och nu skulle jag få stå ut med en helveteshöst och vinter utan att ha fått en vår eller sommar innan. När jag vaknade, kallsvettig och besviken tog det ett tag innan jag insåg att det faktiskt bara var mars och våren låg framför mig. Min hjärna jobbar bra ibland som fick mig att inse att det ibland finns något att se framemot.