Ibland känns det som att livet pågår någonstans där ute och jag bara sitter här och tittar på med hjäp av trivial tv och fjantigt internet. Jag vill vara där det händer saker. Jag tycker att det är kul att sitta på en uteservering och se Jonas Gardell cykla förbi med två barn olagligt upphängda på sin cykel. Eller att hamna just på rätt plats vid rätt tidpunkt då ett ungdomsgäng blir haffade av polisen för att de snattat grytbitar på Ica. Då känner jag att jag lever en smula. Jag uppskattar också att kika genom fönstret när någon blir lappad och dyker upp i samma ögonblick som parkeringsvakten står och sätter fast böteslappen på vindrutan.

Jag gillar också människor – eller gilla är ett ganska starkt ord när det gäller gemene man  – men det är kul att iaktta folk. Många försöker passa in i den mall som de medvetet eller omedvetet fördrar. Ofta försöker man att passa in genom att göra ner motsatsen. Gillar man cigarrer och Laroy så skrattar man åt miljökämpen och svartfärgathårtypen och vice versa. Jag är alltför otålig för att orka placera mig i ett endaste fack. Jag kan kanske uppfattas som yvig och personlighetssplittrad av många men i själva verket vill jag bara uppleva det bästa av två (eller helst fler) världar. Klackskor och Manu Chao, champagne och palestinasjal, båtutflykter och eldorados skinka. Motsatspar – dikotomier – det är det som ger det andra mening. Jag kan inte leva med bara en sida. Det känns platt, trångsynt och fördomsfullt. Andra skulle säkert påstå att det är dubbelt och oäkta att leva som jag lever. Men det är lugnt. Det är just det som är intressant med människor. Hur olika vi uppför oss trots att vi egentligen är likadana. Vi vill egentligen ha samma saker men använder helt olika sätt för att nå dit. Det är kanske därför vi inte förstår varandra. För att vi inte förstår varandras val

Det är så intressant med människor och jag skulle egentligen kunna spendera timmar med att skriva tusen analyser om olika persontyper jag mött. Det ska jag dock bespara er. Jag tänkte läsa socialantropologi en gång för några år sedan. När jag fick litteraturlistan ändrade jag mig och började istället läsa internationella relationer. Böckerna i socialantropologin var av typen Different underwears in an unknown Botswana tribe och liknande. Det kändes för nischat för mig. Nu kan jag istället tusen terorier till varför krig uppstår och att den ekonomiska globaliseringen var större innan första världskriget jämfört med idag. Dock är det människan i teorierna som är det intressanta. Waltz teorier om kärnvapen känns inte lika berörande som barnsoldater i Afrika och ekonomisk globalisering blir inte intressant om man inte tittar på sydamerikaner som arbetar för svältlöner på bananfälten.

Människor är ett mycket irriterande släkte, men ack så intressanta.