Jag som påstod att jag gillade när det hände saker runt mig är beredd på att ta tillbaka mina ord. Jag öppnade just fönstret för att få in lite vårsol och tittade ut på gatan för det var ett himla liv. Där utanför stod två brandbilar och två polisbilar och jag börjar förnöjt spekulera i vad som kan ha hänt. Då ser jag att alla brandmän och poliser går in i vår port. Jag som är löjligt rädd för eld (vågade inte ens tända tändstickor i ring på scouterna i tioårsåldern) fick självklart panik. Jag satte på mig ett par tofflor och hasade ner till bottenvåningen där det var fullt med uniformerade räddningsfolk och frågade vad som pågick med gäll pensionärsröst. Brandmännen ignorerade mig så jag sprang fram och haffade en kvinnlig konstapel. Hon sa att det hade varit ett brandlarm som tjutit i en lägenhet på första våningen och att ingenting hade hänt. Jag återvände till våning tre och tackade gud för att jag slapp hoppa ner i en sån där rund pressening som brandmän håller upp nedanför hus som brinner. Ingen mer action för min del tack.